Etikettarkiv: Psykoedukation

Frågesport

frågesportFRÅGESPORT

Frågesport är ett bra sätt att lära ut regler och undersöka tankar om sexuella övergrepp på ett lekfullt sätt. Kan med fördel kombineras med “dans-stopp”. Sätt på någon musik och när den stängs av ska barnen stå still och gruppledaren ställer en fråga. De får skrika ut svaren och sedan fortsätta dansa. Kan även göras tillsammans med föräldrarna efter delandet. Nedan är exempel på frågor, men fler finns i materialskåpet i grupprummet.

  1. Syns det på barn att någon rört dem på kroppen på ett sätt som vuxna inte får?
  2. Vems fel är det när vuxna rör barn på… eller när vuxna får barn att…? Är det någonsin barnets fel?
  3. Hur känner sig barn när vuxna berömmer dem, säger något bra om dem?
  4. Vad är vanliga känslor och tankar om den som rört en på ett sätt som känns kostigt eller dåligt? eller som fått ett barn att röra en vuxen?
  5. Vad kan ett barn göra om någon rör en på ett sätt som känns konstigt eller dåligt?
  6. Vem kan barnet berätta för?
  7. Varför är det bra att prata jobbiga saker man varit med om?
  8. Vad är bästa sättet att veta hur någon känner sig?
  9. Varför berättar ibland inte barn
  10. Ge exempel på en ”bra, rolig” hemlighet
  11. Ge exempel på en ”dålig, jobbig” hemlighet
  12. Hur känner sig barn när vuxna skriker åt dem?
  13. Om ett barn inte lyssnar eller gör något den inte får – hur kan föräldrar göra?

Informationsblad om sexuella övergrepp mot barn

Informationsblad om sexuella övergrepp mot barn

VAD?

Vad är sexuella övergrepp mot barn?

Sexuella övergrepp mot barn definieras ofta som kontakt mellan ett barn och en vuxen där barnet används för sexuell stimulering. Sexuella övergrepp kan också begås av en person som är under 18 år, där personen antingen är betydligt äldre än offret eller är i en annan maktposition gentemot det andra barnet. För det mesta innebär sexuella övergrepp direkt fysisk kontakt. Ibland stimuleras en sexualförövare av att exponera sig själv, dvs blotta sitt könsorgan, inför ett barn, eller att titta på eller filma ett barn som tar av sig sina kläder.

 

Barn lockas ofta in  i sexuella övergrepp genom ett lekfullt manipulerande (”det här är vår speciella hemlighet….”) eller genom mutor såsom pengar , godis och olika förmåner. Ibland blir de trakasserade eller hotade. Mera sällan använder sig förövaren av fysiskt tvingande eller av våld. Det  är viktigt att komma ihåg att vare sig barnet blir fysiskt skadat eller inte, tycker om den sexuella beröringen eller inte, så är sexuella handlingar begångna av en vuxen eller ett barn som är betydligt äldre, alternativt är i en annan maktposition gentemot det andra barnet, sexuella övergrepp.

 

Vad kan man göra för att förhindra sexuella övergrepp mot barn?

Det är först och främst viktigt att man som förälder har en öppen kommunikation med sitt barn. Det är vidare viktigt att barn får åldersadekvat information om sex och om sexuella övergrepp. Barn behöver få lära sig att de bestämmer över sina kroppar och att de har rätt att säga nej när de inte vill att någon rör vid dem. De behöver få veta att de kan berätta för en vuxen om någon tagit på deras kroppar på ett sätt som de tänker inte är okay. Ungdomar behöver dessutom lära sig hur man kan undvika riskfulla platser eller situationer när de är utan förälders eller annan vuxens uppsikt.

 

Det är dock viktigt  att komma ihåg att det kan vara mycket svårat för ett barn eller en ungdom att förhindra eller berätta om sexuella övergrepp. Därför ska man aldrig klandra barnet eller ungdomen för att inte ha hindrat eller för att ha väntat med att berätta om övergreppet. Många barn väljer att aldrig berätta att de utsatts för sexuella övergrepp. De flesta barn väljer att vänta med att berätta.

 

Det ära också viktigt att komma ihåg att föräldrar inte kan bevaka eller ha uppsikt över sina barn hela tiden. Det innebär att vad du än gör, så har du inte möjlighet att garantera att ditt barn aldrig blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Alltså ska du som icke-förövande förälder inte anklaga dig själv ifall ditt barn blir sexuellt utnyttjat. Det mest hjälpsamma är att man istället ser till att ens barn får den hjälp som hon/han behöver.

Vilka konsekvenser har sexuella övergrepp för barnet?

Barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan reagera på många olika sätt. På vilket sätt och hur starkt de reagerar beror på ålder, personlighet, relationen till förövaren, omständigheterna kring övergreppet och på hur familjen reagerar på avslöjandet. Barn kan få symtom som tyder på oro, stress såsom sängvätning, mardrömmar, svårigheter i skolan eller att rymma hemifrån. De kan också få symtom som är mer typiska vid sexuella övergrepp såsom ett sexualiserat språk, sexualiserade lekar, ett sexuellt beteende som inte är åldersadekvat och rädsla för speciella situationer eller människor som påminner dem om övergrepp.

När övergrepp har avslöjats och stoppats, återgår vissa barn till sitt normala beteende och visar inte längre några speciella symtom. Nära anhörigas skydd och stöd är mycket viktigt för att hjälpa barn att återgå till det normala. En del barn har emellertid symtom som finns kvar långt efter det att övergreppen har upphört. Det är viktigt att man gör en psykologisk bedömning av barnet och att hon/han får behandling vid behov.

Kognitiv beteendeterapi passar såväl barn som har utsatts för sexuella övergrepp som deras ickeförövande föräldrar. Terapin ska anpassas till barnet så att hon eller han får hjälp med sina svårigheter och till föräldrar så att de får hjälp att hantera sina tankar och känslor inför att deras barn utsatts för övergrepp.

De är viktigt att veta att forskningen upprepade gånger visat att den enskilt viktigaste faktorn för att påverka barns mentala tillfrisknande efter övergrepp är föräldrars, eller annan närstående vuxens, förmåga att stötta barnet. Med ett sådant stöd och med barnpsykiatrisk behandling har barn som utsatts en stor möjlighet att kunna må psykiskt väl och ha en tro på framtiden.

VEM ?

Vem utsätts för sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp mot barn sker inom alla sociala klasser, kulturella och religiösa grupper. Både pojkar och flickor kan utsättas. Det är inte en väldigt ovanlig händelse.

 

Vem förgriper sig sexuellt på barn?

Det är främst män men också kvinnor som förgriper sig på barn. Sexualförövarna är oftast inte ”snuskiga gubbar” eller en främmande person. De är oftast inte uppenbart psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda. Faktum är att sexualförövaren oftast är någon som barnet känner väl och litar på. Det är vanligt att det är en familjemedlem (och då främst en far, styvfar eller syskon) eller en jämnårig bekant. Det finns ingen tydlig beskrivning eller definition av en sexualförövare eller något säkert sätt att upptäcka en potentiell förövare. Det är därför svårt att tro att en person som man litar på faktiskt är kapabel att förgripa sig sexuellt på ett barn.

 

 

VARFÖR?

 

Varför sker sexuella övergrepp?

Trots att frågan om varför sexuella övergrepp sker ofta ställs av barn som utsatts och deras föräldrar, så finns det inte något enkelt svar. Det viktigaste att komma ihåg är att man aldrig kan skylla övergreppen på den som utsatts eller på den icke-förövande föräldern. Ansvaret för övergreppen ligger uteslutande på förövaren, oavsett vilka problem som ligger bakom hans/hennes övergreppsbeteende.

 

Det är av yttersta vikt att vi förmedlar vad vi vet angående sexuella övergrepp mot barn. Vi behöver i vårt samhälle bli mer medvetna om allvaret med och förekomsten av det här problemet, och vi måste utöka de förebyggande insatserna.

 

Varför berättar inte barn om sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp sker nästan uteslutande när ett barn är ensamt med en förövare. För att kunna fortsätta förgripa sig sexuellt på barnet, så är förövaren beroende av att barnet håller det hemligt. Det kan förekomma direkta hot om våld mot barnet eller barnets förälder/rar. Ofta  förleds barn att tro att övergreppet är deras eget fel och att det är de som kommer att få skulden, bli avfärdade eller misstrodda om de berättar. De känner sig generade, skamsna och rädda  på grund av dels själva övergreppet och dels hemlighetsmakeriet. I själva verket är de många offers om aldrig berättar, inte ens som vuxna, för att de fruktar för att inte bli trodda eller för att straffas.

 

NÄR?

 

När ska man misstänka att ett barn utsatts för sexuellt övergrepp?

Att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp upptäcks oftast genom att barnet själv berättar, oavsiktligt eller målmedvetet. En del barn avslöjar oavsiktligt vad de utsatts för genom att visa upp vuxet sexuellt beteende eller genom att dela med sig av sexuella kunskaper som de egentligen är för unga för att ha. Andra barn kanske ger ett vagt avslöjande eller berättar om övergreppet för en kamrat, som i sin tur berättar för en vuxen. Föräldrar bör vara uppmärk-

samma på plötsliga förändringar i barnets beteende så som mardrömmar, att barnet drar sig undan, undviker vissa personer eller platser eller saker, att barnet blir aggressivt, nervöst och /eller har ett olämpligt sexuellt beteende. Sådana beteenden kan tyda på psykologiska svårigheter på grund av sexuella övergrepp och bör därför utforskas.

 

Barns reaktioner på den person som utsatt dem för sexuella övergrepp är olika. Det är svårt att upptäcka en sexuell övergreppsrelation genom att studera de båda tillsammans. En del barn är ängsliga och/eller undviker förövaren. Andra barn talar i negativa ordalag om förövaren, men uppträder positivt gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid kärleksfulla gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid och kärleksfulla gentemot en förövande förälder eller annan vårdnadshavare. Oavsett om barnets känslor är positiva, negativa eller ambivalenta så ska barnets känslor accepteras. Barn behöver veta att ingen av deras känslor är fel. Att lära ditt barn att skydda sig själv och att upprätthålla ett öppet samtalsklimat inom familjen, kan öka sannolikheten för att ditt barn skulle berätta  om han/hon utsatts för sexuellt övergrepp eller för någon annan svår händelse.

 

 

 

HUR?

 

Hur bör man göra om man misstänker sexuella övergrepp?

Det är naturligt att föräldrar känner smärta, ilska och sorg när de upptäcker att deras barn kanske har blivit utsatt för sexuellt övergrepp. Det viktigaste du som förälder kan göra i den situationen är dock att försöka behålla lugnet. Barn och ungdomar är väldigt känsliga för sina föräldrars reaktioner. Om de ser eller känner hur upprörd och arg en förälder är så kan de bli mycket skrämda och sluta sig inom sitt skal. Förmedla till ditt barn att det är bra att hon/han har berättat. Var noga med att inte säga något som kan uppfattas som om du anklagar ditt barn för det hon/han utsatts för och att betona att det inte är hennes/hans fel. En del barn kan berätta att den sexuella beröringen kändes bra. Det betyder INTE att barnet på något sätt borde känna skuld över att ha tyckt att den sexuella beröringen varit skön. Ibland har barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp själva tagit initiativ till sexuell kontakt med andra vuxna. Även i sådana situationer är det alltid den vuxnes ansvar att sätta lämpliga gränser.

 

Uppmuntra inte ditt barn till att glömma det som hänt eller att låta bli att prata om det. Å andra sidan är det inte heller hjälpsamt att pressa barnet att berätta mer än hon eller han är beredd att göra. Var istället öppen för att lyssna till vad ditt barn har att berätta eller fråga om. Försök förstå att ditt barn kan ha blandade känslor inför förövaren och inför det som har hänt. Även om du kanske känner att du hela tiden behöver vara nära ditt barn för att skydda henne/honom, så är det viktigt att du inte blir överbeskyddande. Det är viktigt att du bidrar till att familjen kommer in i normala gängor så fort som möjligt igen. Det är också viktigt att inte vara rädd för att visa ömhet eller att vara kroppsligt nära. Ibland är de svårt, speciellt för pappor. Men om man ändrar sitt beteende kan ens barn få intryck av att känslorna inför henne/honom förändrats på grund av det som hänt.

 

Alla barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp bör genomgå en medicinsk  undersökning, inklusive en gynekologisk undersökning. Fastän barn kan känna sig skadade av övergrepp, så är det vanligaste att det inte har några kroppsliga skador. Erfarna läkare kan lugna barn med att deras kroppar är okay.

 

VAR?

 

Vart kan du vända dig för att få hjälp?

Om man misstänker att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, så bör man anmäla det till Socialtjänsten. Man har möjlighet att ringa anonymt. Socialsekreteraren kommer att ställa viktiga frågor om vem som utsatts, vem som kan ha förgripit sig och vad som har hänt. Socialtjänsten kommer att utreda vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. När man misstänker att ett barn utsatts för sexuella övergrepp, så anmäler Socialtjänsten det till polisen. Det är vanligt att barnet blir läkarundersökt och att hon/han får gå i behandling på BUP.

 

Barns sexuella beteenden

BARNS SEXUELLA BETEENDE

Sexuell utveckling är en viktig del i ett barns utveckling som börjar i spädbarnsåldern och fortsätter till vuxen ålder.

Genom hela barndomen uppvisar barn en mängd sexuella beteenden som en del i en normal, sund utveckling.  Nedan är en lista på några vanliga beteenden hos barn i olika stadier av utveckling.

Från födsel till 2 år…

  • börjar utforska sina kroppar, inklusive könsorgan
  • finner njutning i stimuleringen av könsorganen
  • uplever erektion av penis och lubricering av vagina
  • kan röra andras könsorgan
  • kan tycka om att vara naken och att klä av sig inför andra
  • börjar lära sig namn på kroppsdelar, ibland även könsorgan

Från 2 till 6 år…

  • kan använda slang- eller korrekta uttryck för könsorgan
  • kan finna njutning av att röra sina könsorgan
  • kan uppleva orgasm
  • lär sig att identifiera sig själv och andra på grundval av kön
  • utrycker nyfikenhet om skillnaderna mellan män och kvinnor vilket kan leda till utforskning med jämnåriga
  • kan delta i sex-nyfikenhetslekar med jämnåriga och/eller syskon inklusive att klä av sig, titta på och röra vid varandras könsorgan
  • kan tycka om att klä av sig och att komma på andra när de klär av sig
  • kan uppleva kärlekskänslor (t.ex. en vilja att leka pojk-/flickvän eller man/hustru) för föräldrar eller nära släktingar

Från 6 till 12 år…

  • börjar uppvisa ökat blyghet
  • kan fortsätta att masturbera men nu oftast i ensamhet
  • kan uppvisa ökad kunskap om sexuellt beteende, inklusive masturbering och samlag
  • kan uppvisa förståelse för sambandet mellan sex och graviditet
  • kan delta i sexlekar med jämnåriga och syskon som kan bli mer hemlighetsfulla och sofistikerade, inklusive kyssar, ömsesidig masturbering och ”leka doktor”
  • kan uppvisa ökat användande av sexuellt språk
  • kan uppvisa ett ökat intresse för sexuellt vågade bilder, TV, etc.
  • kan börja uppleva tidiga pubertala förändringar

Medan beteendena beskrivna här ovan är almännt ansedda som tecken på normal, sund sexuell utveckling så kan en del sexuella beteenden hos barn ge upphov till välgrundad oro och kan bero på övergreppsupplevelser eller olämpliga erfarenheter av vuxen sexualitet.  Listan nedan beskriver beteenden som ger upphov till oro och som generellt anses problematiska för barn i åldrarna 2-12.

  • kunskap om vuxet sexuellt beteende som inte är lämplig för barnets ålder
  • besatthet av sexrelaterade saker på ett sätt som stör barnets deltagande i utvecklingsmässigt lämpliga aktiviteter
  • sexlekar med barn med betydande skillnader i ålder eller storlek
  • sexlekar som inkluderar tvång eller våld
  • införande av föremål i vagina eller anus
  • masturbering med hjälp av föremål
  • kompulsiv eller offentlig masturbering
  • försök att röra vid könsdelar med munnen
  • frågor att få delta i vuxna sexakter
  • instoppande av tungan i andras munnar

Medan dessa sexuella beteenden ofta är rätt så oroande för föräldrar så är det viktigt att komma ihåg att det för det mesta handlar om inlärt beteende som barn kan lära sig att sluta med.  Barn som uppvisar sexuellt beteende som är opassande för sin ålder kan lära sig mer passande uttryck för sin begynnande sexualitet.  Det bästa sättet att bemöta opassande sexuella beteenden är faktiskt detsamma som när vi bemöter andra problematiska beteenden.  För det första är det viktigt att klart och tydligt kommunicera vilka sexuella beteenden som är ”okej” och vilka som inte är det.  Sedan är det viktigt att uppmuntra passande ömhetsutryck genom att härma och beröma beteenden som att kramas, pussas, hålla handen, ge ”high fives”, hålla om varandra och säga ”jag älskar dig.”  Slutligen så bör föräldrar bestämma sig för negativa konsekvenser för opassande sexuella beteenden som de kan använda på ett lugnt, tydligt och konsekvent sätt.  Eftersom det ofta är svårt för föräldrar att reagera effektivt på barns opassande sexuella beteenden så rekommenderas i allmännhet professionellt stöd för att hjälpa föräldrar att reagera på problematiska sexuella beteenden på ett så effektivt sätt som möjligt.

 

Sexuella övergrepp mot barn – informationsblad för ungdomar

Sexuella övergrepp mot barn – informationsblad för ungdomar

Vad är sexuella övergrepp mot barn och ungdomar?

Det är när en vuxen eller ett äldre barn använder sig av ett barn ( yngre eller äldre ) för sexuell stimulering. Förövaren kanske tvingar dig att göra detta, eller låtsas att det är en lek, eller belönar dig för att göra det. Förövaren kan vara någon du känner, en släkting, en främling eller en äldre tonåring.

Vad kan man göra om man blir utsatt?

Du bestämmer över din egen kropp. Om någon rör dig på ett sätt som känns obehagligt eller fel har du rätt att säga ifrån. Berätta också för någon om vad som hänt: t ex en förälder, annan släkting, lärare eller någon annan som du litar på. Det är viktigt att fortsätta berätta tills någon lyssnar och hjälper dig.

Hur känner man sig när man blivit utsatt för sexuellt övergrepp?

Barn och ungdomar som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan reagera på många olika sätt. För en del känns beröringen bra och de tycker fortfarande om personen som gjorde det men oftast har de också andra känslor. En del ungdomar är arga på eller rädda för förövaren. Andra kan känna skuld för det som hänt. Hos en del ungdomar påverkar dessa känslor deras beteende. Vissa blir lättare arga och vissa blir ledsna och vill vara ensamma. Vissa blir rädda för att vara ensamma. En del ungdomar känner sig upprörda en längre tid efter det att övergreppen har upphört. Om någon har det jobbigt med sina känslor kan det hjälpa honom eller henne att tala med en behandlare och en förälder.

Vem blir utsatt för sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp drabbar många barn och ungdomar. Pojkar och flickor i alla åldrar och i alla folkgrupper kan bli utsatta.

Vem utsätter barn och ungdomar för sexuella övergrepp?

De flesta förövare är män, men en del är kvinnor. Man kan inte förstå av deras utseende, kläder eller sätt att vara att de är förövare. Oftast är förövaren inte en främling utan någon som barnet eller ungdomen känner.

Varför utsätts barn och ungdomar för sexuella övergrepp?

Det finns många olika orsaker precis som det finns många olika förövare. Men det är svårt att förstå orsaken. En sak är säker: inget barn och ingen ungdom har ansvaret för vad en vuxen gör. Ansvaret för övergreppen är bara förövarens.

Varför berättar inte barn och ungdomar?

Ibland säger förövaren till barnet att det som hänt är hemligt. Förövaren kan använda knep för att få barnet att inte berätta vad som hänt. Förövaren kan t ex säga att det som hänt är barnets eget fel och att barnet och hans/ hennes familj kommer att skadas om han/ hon berättar. Ibland berättar inte barn och ungdomar för att de skäms eller känner sig rädda.

När ska man misstänka sexuella övergrepp?

Man kan inte se på en person att han eller hon har varit utsatt. Ibland kan man märka på ett barns beteende att något bekymrar honom eller henne men man kan inte veta vad. Barnet kanske plötsligt blir oroligt, får mardrömmar, drar sig undan eller börjar undvika vissa personer och platser.

En del barn och ungdomar är väldigt arga på förövaren, andra kan vara rädda och andra kan fortfarande tycka om förövaren. Alla de här känslorna är OK.

Hur får man hjälp?

Om man själv blivit utsatt för sexuella övergrepp, vet eller misstänker att ett annat barn eller en ungdom blivit utsatt för sexuellt övergrepp är det viktigt att berätta för en vuxen. Om man inte blir trodd är det viktigt att fortsätta berätta tills man blir tagen på allvar. Sedan kan den vuxne ringa till socialtjänsten eller till någon annan som vet hur man ska gå vidare. Ofta får sedan barnet berätta för en polis om vad som hänt och också för en behandlare som hjälper barnet att må bättre. Det är bra att tala med en behandlare eller en förälder. Man behöver prata om det man varit utsatt för även om det är jobbigt. Att prata om det gör att man mår bättre efter ett tag.

Det är viktigt att berätta för en vuxen om sexuella övergrepp. kan man ringa på följande telefonnummer:

Behandlingskomponenter i TFKBT

Behandlingskomponenter TFKBT

TF-KBT är komponentsbaserad. De olika delarna anpassas utifrån patienterna och gruppens behov. I gruppbeskrivningen ligger vissa av komponenterna över hela behandlingstiden medan andra fokuseras på under ett par sessioner (se bild). Tiderna i agendorna är endast riktlinjer och bör användas därefter. Likaså finns utrymme för att variera och anpassa övningar beroende på patienternas ålder, symptombild och personlighet.

TFKBTNedan följer en genomgång av komponenterna med beskrivning av innehåll och exempel på övningar och behandlingsinslag.

  1. Psykoedukation
  2. Avspänning och medveten närvaro
  3. Känslor
  4. Tankar
  5. Samspelsfärdigheter och kommunikation
  6. Traumanarrativ
  7. In vivo exponering
  8. Säkerhet och framtida skydd

1.  Psykoedukation

Inledningsvis ges psykoedukation kring kroppsregler, namn på kroppsdelar, rätt och fel och om sexuella övergrepp. Senare under behandlingen kommer ytterligare psykoedukation kring kroppen samt reaktioner på sö. I en grupp med yngre barn kommer mycket av psykoedukation kring känslor, tankar, exponering mycket kort som en inledning till en övning eller spontant då det dyker upp i gruppen exempel på förövares manipulation, kognitiva förvrängningar osv.

För föräldrar ges information om sexuella övergrepp, reaktioner och behov. Vidare ges information om hur tankar, känslor och beteenden samspelar utifrån sedvanlig KBT modell (Kognitiva triangeln).

Inför traumafokus i behandling ges psykoedukation om traumasymtom såsom påminnelser och undvikanden och syftet med behandling via nyinlärning och habituering. För föräldrar ritas ångestkurvan och sårmetafor/bergochdalbaneliknelse kan användas både med barn och vuxna.

Användbara övningar:

Kroppsregler – lista ”regler/lagar” på ett åldersadekvat sätt (se ex som bilaga). Träna genom frågesport med ja & nej-skyltar alternativ pedagogiska dramer där scener spelas upp och barnen får räcka upp handen när någon bryter mot en kroppsregel.

Metaforer & liknelser – sårmetaforen vid exponering, läskigfilm/bergochdalbana – gör man det flera gånger så….

För föräldrar

Informationsmaterial – skriftligt material (se bilaga)

Tanke-känsla-beteende – modellen

Ångestkurvan

2.  Avspänning och Medveten närvaro

Att lära sig strategier att hantera stress, oro och starka känslor är en del av behandlingen. För mindre barn riktas det främst till föräldrarna eller till föräldrarna att göra med barnet. Äldre barn kan lära sig att använda teknikerna själva. Teknikerna presenteras som ett smörgåsbord där deltagarna uppmanas att testa och öva och välja någon/några tekniker som de finner hjälpsamma.

Genom tekniker för medveten närvaro ges möjlighet att erfara att tankar och känslor inte behöver uppmärksammas, tankar och känslor är inte permanenta utan något som ständigt kommer och går. Vidare att den mesta stress vi upplever inte händer här och nu, utan speglar tankar om dåtid eller framtid.

Föräldrars modellfunktion uppmärksammas. Föräldrar uppmuntras att ta hand om sig själva, praktisera fysisk träning och mental avslappning samt öka positiva aktiviteter. Förutom att öka föräldrars eget välbefinnande modellerar de värdet av dessa aktiviteter för sina barn.

Användbara övningar (föräldrar och barn):

Trygg plats – en form av guidad imagery vilken kan vara i relation till en faktisk plats eller situation alternativt en i stunden fantiserad inre bild. (Se bilaga för instruktion).

Medveten närvaro – som fokusövning (med läst instruktion, se bilaga) för föräldrar, för barn kan lekar som kräver koncentration fungera, t ex kasta ljud, regndansen, ”smaka och beskriv”,

Avslappningsövningar av olika slag (snabbavspänning, spagettin, elefanten, flugan på näsan)

Andas i fyrkant – En andningsövning med syfte att öva djupandning som kan användas för att bryta en panikcirkel. Ökar andelen koldioxid i lungorna och minskar påslag av stresshormoner efter tendens till hyperventilering i samband med ångest och kraftig stress.

Diafragmaandning – djupandning är en bra avslappningsteknik och kan användas för att motverka tendens till hyperventilering och panikångest. Ett sätt att styra sin andning längre ner är att lägga en handflata långt upp på bröstkorgen, och en på magen. Med koncentration övas på att få handen som ligger på magen att röra sig i en lugn rörelse i takt med andetagen.

Andningsankare – En andningsövning där man övar att andas medvetet, en effektiv meditationsmetod för att föra medvetandet tillbaka till kroppen. Effekten är att övriga sinnen (negativa tankar och känslor) tystas och uppmärksamheten återförs till nuet.

Massage (ex massagesaga) – barn och föräldrar övar olika varianter för positiv beröring vid ryggmassage. Uppmanas öva hemma tillsammans.

3.  Känslor

Arbete med känslor sker i olika steg. Inledningsvis av mer psykoedukativt slag såsom benämning av känslor. Sedan är arbetet att gradvis bygga upp färdigheter kopplade till känslor. Benämna känslor i olika situationer (pos och neg), läsa av känslor hos andra, kunna uttrycka och reglera känslor. Initialt tränas att identifiera och uttrycka känslor i vanliga och vardagliga situationer för att sedan gå över till känslor kopplade till trauma. Även där sker arbetet gradvis. Man inleder med psykoedukation kring ”vanliga känslor vid övergrepp” till att beskriva vad man själv kände vid övergreppen. Slutligen blir arbetet med känslor via exponering av känslor kopplat till traumatiska minnen. Gruppdeltagarnas känslouttryck valideras och förstärks. Reflekterande lyssnande modelleras och praktiseras aktivt.

I barngruppen arbetar man med känslor vid princip varje träff för regelbunden träning.

Användbara övningar:

Bra & dåligt i veckan – grundläggande träning i känslouttryck, tränar också att återge händelser, exponera för känslor i vardagen. (Tränar också den sociala färdigheten att lyssna på andra och relatera till andras känslor).

-Alla barn får välja 2 händelser sedan senaste grupptillfället och beskriva med hjälp av känslokort/nallekort upplevd känsla och återge händelsen.

Värderingsövning – kan användas med känslofokus. Då ges möjlighet att relatera till andra, jämföra vanliga upplevelser. Gruppdeltagarna står upp och i rummet markeras ja på en sida och nej på andra. Sedan läses ja- respektive nejpåståenden kopplat till känslor ( ex ”ibland är jag mörkrädd”, ”När jag tänker på övergreppen känner jag mig arg”, ”Jag längtar efter den som utsatte mig”) och deltagarna svarar genom att välja en sida av rummet.

Känslocharader– kan graderas utifrån hur ”heta” känslor man vill arbeta med. Man kan göra charader på vardagliga händelser (få en present, bli retad, slå sig….) men man kan också göra charader utifrån våld och övergrepp. Företrädesvis får gruppledare då agera och barnen gissa på upplevda känslor. Beroende på hur mycket stöd gruppdeltagarna behöver i att hitta på charader kan instruktionerna variera. Ett alternativ är att gruppledarna ger barnet en tänkt situation (”jag ger dig en present och du blir glad”, ”du retas och säger att jag inte får vara med och blir ledsen”) eller så får gruppdeltagarna dra lappar med känslor på och så får de själva hitta på situationen. Man kan också göra charader genom att enbart försöka visa känslouttrycket med ansiktet.

Känsloskola – lista vilka känslor som finns, markera var i kroppen de upplevs/känns (på ex ”pepparkaksgubbe”), lista vanliga känslor vid och efter sexuella övergrepp.

 

För föräldrar:

Känsloskola – Lista olika känslor respektive vanliga känslor vid övergrepp

Känsloreglering – Att arbeta med känsloreglering sker utifrån flera aspekter. En aspekt handlar om att arbeta med ”egenvård” för att generellt minska stresspåslag och öka mängden bra tid. En annan är att öva upp färdigheter kopplat till känslor, ex att kunna uttrycka känslor.

Självvalidering – Föräldrar instrueras i hur de kan hantera starkt känslopåslag genom valideringsstrategier: Observera, beskriva, acceptera och släppa taget, utan att låta känslan styra beteendet.

Känslobarometer – under gruppen träna på att identifiera/benämna upplevd känsla och exponera/känna och skatta styrkan.

Att arbeta med känslor av skuld och skam kommer oftast av sig själv genom gruppformatet. Gruppen som idé visar att man inte är ensam och man erbjuds ett fokus att testa föreställningar om eget ansvar osv där andra gruppmedlemmar har stor trovärdighet och är relevanta att relatera till.

4.  Tankar

Vid arbete med tankar med yngre barn läggs förhållandevis litet fokus på att skilja ut tankar och känslor (vilket annars brukar vara en psykoedukativ inledning vid KBT). Barn slår ofta samman tankar och känslor och vi har inte funnit att särskiljandet blir så viktigt i detta forum. Mycket av tankearbetet sker således parallellt med känsloarbetet. När man arbetar med tankar och kognitiva förvrängningar kopplat till övergrepp mer fokuserat blir gruppen väldigt användbar. Barnen respektive föräldrarna i gruppen serverar varandra kontinuerligt alternativa tankar i samband med övningar och diskussioner, vilka valideras och förstärks alternativt problematiseras av gruppledarna. För föräldrar används den kognitiva triangeln för att uppmärksamma pågående tankar, negativa respektive positiva tankars påverkan på stress, speciellt tankar kopplade till sitt barn, sitt föräldraskap respektive framtiden.

Användbara övningar

Värderingsövning – med exempel på vanliga tankar runt övergrepp (”Det är alltid den äldre som ska veta vad som är rätt och fel”, ”Vissa barn tänker att det är deras fel att övergreppen hände fast det inte är så”, osv). Gruppdeltagarna står upp och i rummet markeras ja på en sida och nej på andra.

Sociala berättelser – Övas genom att använda våra kroppsdockor för ”typdramer” kring våld och sexuella övergrepp. Barnen ges möjlighet att inledningsvis fundera kring tankar ”ett steg ifrån sig själv” – hur tänker dockan i teatern? Finns alternativa tankesätt? Sedan kan man koppla till egna tankar. Det är mycket användbart att låta de andra barnen stå för relaterandet och omstruktureringen medan gruppledarna validerar.

För föräldrar

Tankefällor – lära ut och uppmärksamma/registrera och hantera (kognitiv coping genom alternativa tankar alt acceptans/exponering). Psykoedukation kring tankefällor modelleras genom sokratiska frågor. Som hemuppgift är det lämpligt att registrera tankefällor i vardagen. Vid uppföljning används gruppen som resurs för brainstorming av alternativa tankar. Se bilaga med exempel.

5.  Samspelsfärdigheter och kommunikation

Dela traumaberättelsen

En stor del av samspelsövningarna gäller att dela barnets traumaberättelse. Dels för att föräldern då kan hjälpa barnet med nyinlärningen genom att vara en modell för att det går att känna och tänka om de traumatiska upplevelserna och dels för att det är viktigt för föräldra-barnrelationen att föräldrarna finns med och kan relatera till och kommunicera kring deras upplevelser så att barnet inte blir ensam. I delandet finns också delsyftet att förbättra föräldrabarnrelationen, ge tillfälle till bra gemensamma stunder med kommunikation kring känslor, kroppen och bra beröring.

Under gruppen inleds ”delandet” med gemensamma generella övningar kring psykoedukation, känslor och övergrepp. Senare under gruppen läggs tid på att dela barnets egen traumaberättelse utifrån arbetet i gruppen (tex barnet får visa och läsa i sin bok). Under delandestunden lärs också gemensamma praktiska tekniker ut. Genomgående under delandestunderna är syftet att ge föräldrarna tillfälle att med coachning/feedback från gruppterapeuterna svara på och knyta an till barnet i en laddad situation.

Föräldrafärdigheter

Arbetet med föräldrafärdigheter har flera delmål. Vid sexuell utsatthet påverkas ofta föräldrabarnrelationen, även till en icke förövande förälder. Barnens symptom ger ofta svårigheter i bemötande och föräldrar utvecklar mer eller mindre funktionella strategier att bemöta sitt barn. Färdigheterna syftar till att öka mängden god tid för barn och föräldrar tillsammans (något som har visat sig minska vid belastning/psykiska besvär i familjen och i hög grad vid beteendeproblem), ge föräldern möjlighet att orka ta emot barnets berättelse om utsatthet, kunna hjälpa barnet att hantera symptom, både ”inre” och de som ligger på beteendesidan.

Arbetet med föräldrafärdigheter bygger företrädesvis på parent management modeller som Komet eller Webster Strattons De otroliga åren. Genom ”Föräldraskapspyramiden” ges psykoedukation om specifika föräldrafärdigheter och grundläggande förhållningssätt i samspel relaterat till barns psykologiska utvecklingsbehov. Detta är viktigt för att minska användandet av metoder med stort fokus på bestraffning och minskad kontakt med barnet.

Den största delen, basen i pyramiden och föräldraskapet bör innehålla positiv uppmärksamhet och frekvent samvaro, lek- och samtalsfärdigheter, goda stunder med entusiasm och effektivt beröm. I den mittersta delen av pyramiden ryms belöningssystem för specifika beteenden och problemlösningsstrategier. Ovanför finns effektiv gränssättning, logiska och naturliga konsekvenser samt ignorering av mindre problembeteenden. I toppen av pyramiden, att använda med hög selektivitet för extrema problembeteenden, som är farliga för barnet själv eller andra, finns time-out. Föräldrar uppmuntras att praktisera Uppmärksamhetsprincipen och Modellprincipen i hemuppgifter kring problembeteenden i vardagen.

Användbara övningar

Föräldraskapspyramiden – Psykoedukation kring föräldrafungerande

Beröm (utan svans)

Gemensamma copingstrategier att göra tillsammans hemma– barnmassage, avslappningsövningar

Förbereda bemötandet av barnet vid gemensamma övningar – konkreta instruktioner inför utmanande situationer. Coachning av föräldrar vid gemensamma övningar.

Fokuserad tid med barnet – ”15 min om dagen”/”fem gånger mer kärlek”.

Problembeteenden – lista, problemlösa, testa olika strategier.

Alla övningar förbereds under gruppen men viktigast för att ge möjlighet till förändring är att färdigheterna görs till hemuppgifter som följs upp regelbundet. Sedan väljs de som varje förälder använder och önskar fortsätta med i vidmakthållandeplanen.

Gemensamma övningar föräldrar och barn

Vid varje gruppträff har man gemensam tid med föräldrar och barn. Inledningsvis summerar barnterapeuterna arbetet i gruppen. Vid de flesta träffarna delar föräldrar och barn traumaberättelsen och barnen visar sitt arbetsmaterial. Man har också gemensamma övningar, antingen hela gruppen tillsammans eller familjevis.

Temat på den gemensamma tiden följer temat som varit i barngruppen. För avspänning och medveten närvaro kan barn och föräldrar gör tekniker tillsammans. Att rekommendera är att barnen får lära föräldrarna ex en avslappningsövning man tidigare testat. I grupp kan man göra ”kasta ljud” och ”regndansen” som medveten närvaro övning. ’

Som psykoedukation kan barn få repetera och visa vad de lärt sig genom frågesport eller ”skola”.

Vid arbete med känslor passar gemensamma övningar som känslocharader, ”känslogång” (gruppen övar och provar olika kroppsliga uttryck och sätt att gå utifrån olika känslor) och gemensamma psykodukativa övingar eller tävlingar.

För att inleda traumanarrativet kan man göra en saga eller teater om sexuella övergrepp.  Tex ”Sälsagan” i dramatiserad form. Barn och föräldrar får gemensamt fundera kring tankar och känslor. Alternativt exempeldramer med dockor (gärna med situationer som liknar barnen i gruppens) där man lyfter tankar och känslor.

Tänkbara samspelsövningar är ”barnmassage”, egenskapskort, ”blindskulptur”. Likaså rollspel om föräldra-barn situationer – terapeuter rollspelar vanliga situationer kopplade till barn-föräldrarelation alt symptomsituationer – barn och föräldrar relaterar med känslor och tankar samt problemlöser.

Framtida säkerhet och skydd – barnen får rollspela med sina föräldrar skyddsstrategier.

Gemensamma hemuppgifter: Barnen får fortsätta träna föräldrarna i praktiska tekniker, massage eller loppor! Att rita loppor och fylla med positivt samspel, praktiska tekniker eller skoj är ett roligt sätt att ta med arbetet hem.

6.  Traumaberättelsen – att gradvis närma sig minnen

I praktiken inleds exponeringen för traumatiska minnen redan under in-take. Inledningsvis pratar man mer kortfattat om övergreppen och vänjer sig genom de första sessionernas övningar med psykoedukation och syftet med gruppen. I början sker också exponering ”ett steg bort” genom sagor och dramer med dockor.

Mer fokuserad föreställningsmässig exponering för traumatiska minnen inleds då arbetet med traumaberättelsen startar. Huvudsakligt arbetssätt är att hjälpa barnen att skriva en bok ”om det som hände” eller ”när jag var liten”. Boken följer olika generella kapitel som kan anpassas utifrån ålder och behov hos barnet. Likaså kan ordningen anpassas utifrån behov. Dock är det viktigt att hela tiden vara noga med att förhindra att förstärka och befästa undvikandet för mycket och samtidigt erbjuda barnet kontroll över situationen. Vid behov kan en extra individuell session vara användbar för barn som har väldigt mycket material eller som använder gruppen till distraktion på ett icke-funktionellt sätt (på lång sikt). Indirekt exponering sker också genom att barnen får höra om andra barns berättelser.

Användbara övningar:

Exponering ”ett steg bort” – via teater om kroppsregler där barnen kan relatera med tankar och känslor utan att behöva gå helt in i egna upplevelser,

Fiktiva berättelser: ex ”Sälsagan”, ”Min kropp är min”.

Traumaberättelsen (se Boken om det som hände, Söderström, Bengt (2004)):

Exempel på sidor:

Jag heter…. Och är …. År gammal

Jag tycker om att…. Jag är bra på…

När jag tänker på det som ….. gjorde känner jag…..

När jag var liten brukade jag träffa/bo med/hade jag en barnvakt….

XX tog på min snippa/lade sig på mig så det gjorde ont i rumpan (något specifikt om det han/hon gjorde)

Det värsta som hände…

Första gången…

En gång gjorde han/hon…

Då kände jag mig….

Då gjorde jag….

Det tog slut när…. , ….. var modig och berättade för….

Nu träffar inte….. längre/… fick prata med polisen

Ingen får….

… är en bra och stark tjej/kille

När …. Blir stor ska han/hon….

 

För äldre barn kan varje avsnitt vara mer som ett kapiten med mer text som utvecklas successivt med tankar och känslor.

För föräldrar

”Hem ljuva hem” – för föräldrars föreställningsmässig exp eller in-vivo exponering för när ämnet dyker upp i tidningar/samtal

7.  In vivo exponering

Inom ramen för gruppbehandlingen gör detta i ganska liten omfattning. Föräldrar får identifiera egna undvikanden i vardagen (ex foton från ”den tiden”, sö som samtalsämne på jobbet) och undvikanden hos barnet (Säga ett visst namn, tv-program om kroppen osv) och jobba med in-vivo exponering som hemuppgift.

8.  Säkerhet och framtida skydd

Utsatthet för sexuella övergrepp riskerar att skapa felaktiga föreställningar om kroppen och dess funktioner. Åldersadekvat sexualkunskap kan minska detta. Vidare finns en ökad risk för ny utsatthet varför att stärka förmågan att identifiera risksituationer och utarbeta skyddsstrategier alternativt öka möjligheten för barnet att berätta om nya sö eller andra saker händer (våld, mobbing osv).

Användbara övningar:

Sociala berättelser -i dramaform med dockor, scener om sö där skydd och stopp samt avslöjande efteråt lyfts fram (Någon rör ett barn, vad kan barnet göra nu? Någon försöker röra ett barn, vad kan barnet göra då? Någon tjatar om att göra ”en dum grej”, vad ska barnet göra?)

Film – sexualupplysning ”Man tar en tant”

Böcker – om kroppen, hur barn blir till, lilla snopp resp snippa-boken – att läsa gemensamt, att rekommendera föräldrar att läsa för barnen, låna böcker för större barn att läsa själva.

Rollspel – för att bäst lära in strategier vid ny utsatthet är praktisk övning bra. Föräldrar och barn kan rollspela där förälder enligt gruppledarnas instruktion ska 1. tjata om att få en sak och inte respektera ett nej, 2. spela någon som vill röra barnet på benet och inte respekterar ett nej. Det är viktigt med noggranna instruktioner till både föräldrar och barn!

Häxleken – barnen ligger på golvet och så kommer häxan som gillar att peta på barn. Barnen uppmanas att säga ifrån kraftfullt! (kan behövas övas många gånger….)

 

 

Kroppsregler

Kroppsregler  är ett bra sätt att lära barn om vad vuxna och barn får och inte får göra mot varandras kroppar.

Efter att barnen har lärt sig om kroppsreglerna kan detta användas t.ex. för att göra upplevelser mer begripliga och en förklaring om att ”alla barn som är här har varit med om att någon brutit mot en kroppsregel” kan vara användbar.

KROPPSREGLER

  1. Ingen får skrämma, hota eller göra illa barn eller stora. Man får inte nypas, dra i håret, hålla hårt, slå eller hota med att slåss. En förälder får inte skrämma, hota eller slå den andra föräldern. Det är förbjudet.
  1. Ingen får röra vid våra kroppar, på snoppen, snippan eller rumpan, på ett sätt som vi inte vill och inte förstår. Det är förbjudet.
  1. Om ett barn vill att en vuxen ska röra dem, är det den vuxne som ska veta och göra vad som är rätt.
  1. Ingen får tvinga eller be ett barn att röra vid hans/hennes snopp, snippa, rumpa eller bröst. Det är förbjudet.
  1. Vuxna får röra snoppen, snippan eller rumpan på ett barn om de behöver hjälpa dem med något. Den vuxne ska berätta varför så att barnet förstår. Den vuxne ska veta och göra vad som är rätt.
  1. Ett barn får röra ett annat barns snopp, snippa eller rumpa om båda vill och det känns bra. Man får inte tjata eller göra någon illa.
  1. Man får röra sin egen snopp, snippa eller rumpa om man är ensam och det känns bra.

Avslappning mindre barn

Övningar tf-kbt grupp

Här är en lista med olika passande övningar uppdelade på kategorier

BERÖRING/GRÄNSER/ AVSLAPPNING/ KROPPSMEDVETENHET/ KOMMUNIKATION

  • BARNMASSAGE
  • MASSAGESAGA

 

MUSKULÄR AVSLAPPNING

  • CITRONEN, KRABBAN,
  • SPAGHETTIN
  • ELEFANTEN

 

MINDFULNESS/ UPPMÄRKSAMHET/ FOKUS/ SAMSPEL

  • SKEPP OCH HOJ MED YOGA?
  • GÖR SI GÖR SÅ
  • REGNDANSEN
  • KASTA LJUD
  • SPEGLING
  • KLAPPA TAKTEN
  • GÅ SLOW
  • DANSSTOPP
  • BOLLDANSEN

 

ANDNING

  • BALLONGEN
  • ANDAS 4-5
  • FJÄRILEN

 

MED MUSIK

  • DANSSTOPP
  • FÖLJA JOHN: LEDA, FÖLJA
  • SPEGLING

 

NoNo och den hemliga kramen

nono

 

 

 

 

 

 

NoNo och den hemliga kramen är en fin berättelse för att lära barn om känslor kring trauma och bra och dåliga hemligheter.

Berättelsen är i innehåll liknande Vilda säger Nej!

Sagan kan berättas av en av barnbehandlarna för barnen i gruppen och sedan ges som hemläxa för föräldrarna att läsa för barnen mellan grupptillfällena.

 

Att ta hand om sig själv

 Att ta hand om sig själv – översatt från engelska

Att ta hand om sig själv

Vara med personer som ger positivt stöd

 

Din plan: ___________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

Aktiviteter som kan skapa positiva känslor eller glädje

 

Din plan: ____________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

Fokusera på dina styrkor/positiva sidor

 

Din plan: ____________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

 

Motionera, förbättra mat- och/eller sömnvanor

 

Din plan: ____________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

 

Sårmetaforen

Sårmetaforen

band_aid_heart_2

Sårmetaforen är en övning som kan vara hjälpsam för att beskriva varför det hjälper att prata om sexuella övergrepp och våld. Övningen är bra att göra i början av behandlingen men det kan även vara bra att påminna barnen om sårmetaforen under behandlingens gång.

Det är svårt att prata om smärtsamma händelser och ofta brukar både barn och vuxna försöka undvika att göra det. De kan exempelvis säga ”väck inte den björn som sover” och undra om det verkligen är bra att ”ta fram” ledsamma och svåra minnen. Vi brukar då berätta för barn och föräldrar som kommer hit att om barnet hade kunnat att lägga dessa minnen bakom sig så skulle barnet inte ha de svårigheter/ problem/symtom som det har idag.

Tänkt dig att du är ute och cyklar och ramlar av cykeln. Du slår dig på ditt ena knä och det kommer smuts och skräp i såret. Du har två valmöjligheter (kan göra på två sätt) med ditt sår:

  1. Du kan ignorera det d.v.s. varken tvätta eller sätta plåster på såret och hoppas att det blir bra av sig själv. Ibland kan det fungera men andra gånger gör det inte det. Då kan såret bli infekterat och infektioner brukar vanligtvis inte bli bättre av att man ignorerar dem; låtsas som om de inte finns.
  2. Ditt andra val är att du eller någon annan sköljer såret varsamt, så att all smuts och skräp försvinner i såret. Det svider, gör ofta ont i början, men sedan gör det inte ont längre. Såret blir inte heller infekterat och kan läka.

Sammanfattningsvis så gör det mindre ont att göra rent såret istället för att det blir infekterat.

Att berätta om det smärtsamma som du eller andra varit med om (sexuella övergrepp, fysisk misshandel el liknande) är som att göra rent såret. Det kommer vara smärtsamt först, ibland lite och ibland lite mer, men det gör mindre och mindre ont för varje gång du pratar om det. Till sist har såret (såren) läkt. Ärret är kvar på ditt knä, d.v.s. du minns att du blivit utsatt för sexuella övergrepp (fysisk misshandel el liknande) men det är inte smärtsamt längre.

Om du eller någon annan skulle tvättat ditt sår på knät för hårt och för mycket, då skulle det ha gjort mycket mer ont än om det hade gjorts mer försiktigt. Tillsammans ska du och jag försöka hitta din takt och dina sätt så att du kan berätta vad du varit med om samtidigt som det inte gör så ont. Du kan säga till när som helst att det går för fort fram för dig och vi kommer att ta det mer långsamt.