Baslinjemätning kortversion neutral & trauma feb 2014

Baslinjemätning- Instruktion till behandlare:

Neutral och traumaberättelse

Syften med baslinjemätningen är att:

1. Få en uppfattning om barnets språkliga och berättande förmåga inklusive att ta instruktion samt att benämna tankar och känslor. Hur mycket detaljer ger barnet och hur mycket behöver barnet utifrån det öva på att beskriva tankar, känslor och handlingar?
2. Få en uppfattning om barnets förmåga att ge information om traumat. Om barnet berättar öppet och besvarar frågor utan mycket oro så kan det tyda på att barnet kanske kan göra den gradvisa exponeringen snabbare (var observant på att en del barn kan berätta många detaljer men utan att visa/känna affekter vilket kan betyda att de behöver träna mycket på hantering av känslor).
3. Behandlaren tidigt i kontakten visar att hon/han ”vågar och orkar” höra det barnet berättar.

Behandlaren bör vara restriktiv med frågor efter att ha gett den inledande instruktionen till barnet angående neutral och traumaberättelse.

Neutral berättelse (d.v.s. ej av traumatisk karaktär): Ämnet för berättelsen kan vara en händelse som barn eller förälder tidigare berättat om (en födelsedag, semesterresa, utflykt etc.) eller en beskrivning av den aktuella dagen (vad barnet har gjort under dagen fram tills det kommit till terapin).

Exempel:

”Nu har du fyllt i många formulär och svarat på många frågor. Jag är fortfarande nyfiken och vill veta mer om dig. Berätta för mig om din morgon. Vad som hände från det du vaknade till dess att du gick till skolan. Berätta allt som hände, med så många detaljer som möjligt. Berätta vad du var, vad du tänkte, kände, hur det kändes i kroppen, vad du och andra gjorde. Berätta så att jag som inte var där kan få en tydlig bild av vad som hände ungefär som en film.”

Traumaberättelse: Direkt efter att barnet gett en neutral berättelse instruerar behandlaren barnet att på samma sätt berätta om en konkret traumatisk händelse. Det är viktigt att behandlaren i konkreta ordalag anger vad barnet varit utsatt för, utifrån det barnet tidigare har berättat.

Exempel:

” Precis som du berättade om din morgon – berätta om första gången  när din farbror tog dig på snoppen/snippan. Börja från början. Berätta var du var, vad som hände, vad du tänkte, kände, hur det kändes i kroppen. Berätta så att jag som inte var där kan få en tydlig bild av vad som hände ungefär som en film..”

Efter det att barnet har gjort baslinjemätningen, dvs berättat både neutral- och traumaberättelse tackar behandlaren barnet att hon/han har berättat, att det varit hjälpsamt för att veta hur lätt eller svårt det är för barnet att berätta olika saker, speciellt om traumat (konkretisera). Behandlaren tydliggör också för barnet att det här var den enda gången som barnet inte blev förberett på att prata om traumat (konkretisera).

Exempel:

Tack för att du berättade för mig om både hur din morgon har varit och hur det gick till när din farbror tog dig på snippan. Jag la märke till att du hade lättare att berätta om vad som hände idag på morgonen jämfört med när din farbror tog dig på snippan. Det är vanligt att det är så för oss människor. Det är det vi kan hjälpas åt med här och nu vet jag mer vad du behöver träna mer på. En sak som är viktigt för dig att veta är att det här var den enda gången som du inte blev förberedd på att prata om traumatiska händelser som när din farbror tog dig på snippan.

Kom ihåg: Ovanstående berättelser (neutral och trauma) är en del av bedömningen. Det är inte en del av traumaberättelsen (exponeringen) som vanligen sker i mitten av behandlingen.