Kognitivt processande

När barnet gjort klart traumaberättelsen inleds arbetet med att bearbeta eventuella felaktiga och ohjälpsamma tankar i berättelsen. Det kan handla om att barnet tar på sig skuld, har tankar på att den skulle kunnat hindra det inträffade, att kroppen är förstörd för alltid, att världen är en farlig plats och att det nu är mycket större risk att hemska saker skall hända igen och så vidare. Behandlaren får hjälpa barnet med att identifiera, undersöka och korrigera/ersätta kognitiva felslut med mer hjälpsamma tankar vilket kan göras med olika kognitiva metoder såsom sokratiska frågor, ansvarspaj med flera.

Kognitivt processande efter traumaberättelsen – Steg för steg

Behandlaren läser igenom barnets traumaberättelserna själv inför nästa besök

Behandlaren noterar vilka ohjälpsamma tankar/kognitiva förvrängningar det finns i traumaberättelserna

Behandlaren funderar ut olika sätt som barnet kan börja kognitivt processa dessa och vad ett realistiskt mål skulle kunna vara

När behandlaren träffar barnet läser de igenom traumaberättelsen mening för mening och letar efter ohjälpsamma tankar/tankar som stör/bråkar/ger barnet ett lidande i NU TID. Behandlaren berömmer de som ändrats under vägen (ev till kapitlet vad jag lärt mig i behandling)

Väljer ut de som stör/bråkar/ger barnet ett lidande

Behandlaren ställer sokratiska frågor och/eller ger en instruktion undersöka/arbeta med tanken genom olika tekniker

Exempel på vad barn kan skriva om vad de lärt sig i sin behandling. Bra att sätta upp på anslagstavla eller liknande på mottagningen

Jag kom till behandling för att min moster hade utsatt mig för sexuella övergrepp.  Jag brukade känna mig rädd och smutsig.  Nu vet jag att det inte är något fel på min kropp. Jag vet inte varför moster gjorde så mot mig, men att det var hon som gjorde fel och att det inte var mitt fel.

Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra för att få ett slut på övergreppen. Det kändes som om jag inte gjorde någonting, men det gjorde jag. Jag berättade för min mamma och skrev en bok om vad som hänt.  Det är jag stolt över.

Om något liknande någonsin händer dig, så säg nej och berätta för någon vuxen som du litar på. Om det är svårt att säga nej, så berätta för någon. Det är det viktigaste. Berätta för någon du litar på.

 

 

 

 

 

 

Pia Enderby och Michael Larsson, BUP-Elefanten