Utvärderingsfas:
I slutet av behandlingen, när det är ca 2-3 ggr kvar, är det lämpligt att påminna om att det i början av nästa gång är tänkt att barnet och föräldrar ska få fylla i en uppsättning frågeformulär. Argumenten är de samma som man gett i samband med bedömningsfasen. Att man ska se vilka förändringar som skett och också om det finns något område som vi behöver jobba mer med.
Formulär som kan användas hittas under bedömningsinstrument.
Hur vet vi när vi ska avsluta behandlingen?
Barnet/ungdomen har uppnått målen (behandlingskontrakt) och uppvisar en;
Egen klinisk bedömning utifrån;
Tips:
En del vill sluta direkt och tydligt. Andra vill inte det. De blir oroliga att de inte ska klara sig och det kan föräldrar också bli. Undersök om det finns behov av en ”booster session” efter ca 3 månader. Ge också extra psykoedukation till ärenden med komplex traumatisering. Tydliggör att det kan bli aktuellt med en ny (fotar kortare) behandlingsomgång till senare om nya trauma symtom dyker upp i nya situationer (ex ny skola, flytta hemifrån, ny relation mm).
Prata individuellt med förälder resp barn om deras gjorda framsteg. Ibland kan det finnas behov av fortsatt behandling någon annanstans, i så fall diskutera detta.
Gör en vidmakthållande plan. Planera för hur de ska hantera och hjälpas åt vid framtida trauma triggers, exempelvis svåra dagar på året (årsdag, släpps från fängelse/rättspsyk).
Prata med barnet och föräldern (mest barnet) om att kunna förutse framtida risksituationer. Det kan komma stunder då de kan bli påverkad av trauma trigger el känna traumakänslor som drar igång. Ett exempel är om man varit utsatt för sexuella övergrepp och har en själv valt att ha sex första gången. Planera hur barnet ska hantera, exempelvis prata med någon, avslappning etc.
Sista samtalet
Individuellt samtal med barn och förälder; Sammanfatta behandlingen, gå igenom vidmakthållande planering.
Gemensamma samtal; Sammanfatta behandlingen, ge beröm, feedback & bekräftelse till alla, Fira tillsammans! Fika, diplom, en sak.
