Kategoriarkiv: Psykoedukation

Barns sexuella beteenden

BARNS SEXUELLA BETEENDE

Sexuell utveckling är en viktig del i ett barns utveckling som börjar i spädbarnsåldern och fortsätter till vuxen ålder.

Genom hela barndomen uppvisar barn en mängd sexuella beteenden som en del i en normal, sund utveckling.  Nedan är en lista på några vanliga beteenden hos barn i olika stadier av utveckling.

Från födsel till 2 år…

  • börjar utforska sina kroppar, inklusive könsorgan
  • finner njutning i stimuleringen av könsorganen
  • uplever erektion av penis och lubricering av vagina
  • kan röra andras könsorgan
  • kan tycka om att vara naken och att klä av sig inför andra
  • börjar lära sig namn på kroppsdelar, ibland även könsorgan

Från 2 till 6 år…

  • kan använda slang- eller korrekta uttryck för könsorgan
  • kan finna njutning av att röra sina könsorgan
  • kan uppleva orgasm
  • lär sig att identifiera sig själv och andra på grundval av kön
  • utrycker nyfikenhet om skillnaderna mellan män och kvinnor vilket kan leda till utforskning med jämnåriga
  • kan delta i sex-nyfikenhetslekar med jämnåriga och/eller syskon inklusive att klä av sig, titta på och röra vid varandras könsorgan
  • kan tycka om att klä av sig och att komma på andra när de klär av sig
  • kan uppleva kärlekskänslor (t.ex. en vilja att leka pojk-/flickvän eller man/hustru) för föräldrar eller nära släktingar

Från 6 till 12 år…

  • börjar uppvisa ökat blyghet
  • kan fortsätta att masturbera men nu oftast i ensamhet
  • kan uppvisa ökad kunskap om sexuellt beteende, inklusive masturbering och samlag
  • kan uppvisa förståelse för sambandet mellan sex och graviditet
  • kan delta i sexlekar med jämnåriga och syskon som kan bli mer hemlighetsfulla och sofistikerade, inklusive kyssar, ömsesidig masturbering och ”leka doktor”
  • kan uppvisa ökat användande av sexuellt språk
  • kan uppvisa ett ökat intresse för sexuellt vågade bilder, TV, etc.
  • kan börja uppleva tidiga pubertala förändringar

Medan beteendena beskrivna här ovan är almännt ansedda som tecken på normal, sund sexuell utveckling så kan en del sexuella beteenden hos barn ge upphov till välgrundad oro och kan bero på övergreppsupplevelser eller olämpliga erfarenheter av vuxen sexualitet.  Listan nedan beskriver beteenden som ger upphov till oro och som generellt anses problematiska för barn i åldrarna 2-12.

  • kunskap om vuxet sexuellt beteende som inte är lämplig för barnets ålder
  • besatthet av sexrelaterade saker på ett sätt som stör barnets deltagande i utvecklingsmässigt lämpliga aktiviteter
  • sexlekar med barn med betydande skillnader i ålder eller storlek
  • sexlekar som inkluderar tvång eller våld
  • införande av föremål i vagina eller anus
  • masturbering med hjälp av föremål
  • kompulsiv eller offentlig masturbering
  • försök att röra vid könsdelar med munnen
  • frågor att få delta i vuxna sexakter
  • instoppande av tungan i andras munnar

Medan dessa sexuella beteenden ofta är rätt så oroande för föräldrar så är det viktigt att komma ihåg att det för det mesta handlar om inlärt beteende som barn kan lära sig att sluta med.  Barn som uppvisar sexuellt beteende som är opassande för sin ålder kan lära sig mer passande uttryck för sin begynnande sexualitet.  Det bästa sättet att bemöta opassande sexuella beteenden är faktiskt detsamma som när vi bemöter andra problematiska beteenden.  För det första är det viktigt att klart och tydligt kommunicera vilka sexuella beteenden som är ”okej” och vilka som inte är det.  Sedan är det viktigt att uppmuntra passande ömhetsutryck genom att härma och beröma beteenden som att kramas, pussas, hålla handen, ge ”high fives”, hålla om varandra och säga ”jag älskar dig.”  Slutligen så bör föräldrar bestämma sig för negativa konsekvenser för opassande sexuella beteenden som de kan använda på ett lugnt, tydligt och konsekvent sätt.  Eftersom det ofta är svårt för föräldrar att reagera effektivt på barns opassande sexuella beteenden så rekommenderas i allmännhet professionellt stöd för att hjälpa föräldrar att reagera på problematiska sexuella beteenden på ett så effektivt sätt som möjligt.

 

Sexuella övergrepp mot barn – informationsblad för ungdomar

Sexuella övergrepp mot barn – informationsblad för ungdomar

Vad är sexuella övergrepp mot barn och ungdomar?

Det är när en vuxen eller ett äldre barn använder sig av ett barn ( yngre eller äldre ) för sexuell stimulering. Förövaren kanske tvingar dig att göra detta, eller låtsas att det är en lek, eller belönar dig för att göra det. Förövaren kan vara någon du känner, en släkting, en främling eller en äldre tonåring.

Vad kan man göra om man blir utsatt?

Du bestämmer över din egen kropp. Om någon rör dig på ett sätt som känns obehagligt eller fel har du rätt att säga ifrån. Berätta också för någon om vad som hänt: t ex en förälder, annan släkting, lärare eller någon annan som du litar på. Det är viktigt att fortsätta berätta tills någon lyssnar och hjälper dig.

Hur känner man sig när man blivit utsatt för sexuellt övergrepp?

Barn och ungdomar som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan reagera på många olika sätt. För en del känns beröringen bra och de tycker fortfarande om personen som gjorde det men oftast har de också andra känslor. En del ungdomar är arga på eller rädda för förövaren. Andra kan känna skuld för det som hänt. Hos en del ungdomar påverkar dessa känslor deras beteende. Vissa blir lättare arga och vissa blir ledsna och vill vara ensamma. Vissa blir rädda för att vara ensamma. En del ungdomar känner sig upprörda en längre tid efter det att övergreppen har upphört. Om någon har det jobbigt med sina känslor kan det hjälpa honom eller henne att tala med en behandlare och en förälder.

Vem blir utsatt för sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp drabbar många barn och ungdomar. Pojkar och flickor i alla åldrar och i alla folkgrupper kan bli utsatta.

Vem utsätter barn och ungdomar för sexuella övergrepp?

De flesta förövare är män, men en del är kvinnor. Man kan inte förstå av deras utseende, kläder eller sätt att vara att de är förövare. Oftast är förövaren inte en främling utan någon som barnet eller ungdomen känner.

Varför utsätts barn och ungdomar för sexuella övergrepp?

Det finns många olika orsaker precis som det finns många olika förövare. Men det är svårt att förstå orsaken. En sak är säker: inget barn och ingen ungdom har ansvaret för vad en vuxen gör. Ansvaret för övergreppen är bara förövarens.

Varför berättar inte barn och ungdomar?

Ibland säger förövaren till barnet att det som hänt är hemligt. Förövaren kan använda knep för att få barnet att inte berätta vad som hänt. Förövaren kan t ex säga att det som hänt är barnets eget fel och att barnet och hans/ hennes familj kommer att skadas om han/ hon berättar. Ibland berättar inte barn och ungdomar för att de skäms eller känner sig rädda.

När ska man misstänka sexuella övergrepp?

Man kan inte se på en person att han eller hon har varit utsatt. Ibland kan man märka på ett barns beteende att något bekymrar honom eller henne men man kan inte veta vad. Barnet kanske plötsligt blir oroligt, får mardrömmar, drar sig undan eller börjar undvika vissa personer och platser.

En del barn och ungdomar är väldigt arga på förövaren, andra kan vara rädda och andra kan fortfarande tycka om förövaren. Alla de här känslorna är OK.

Hur får man hjälp?

Om man själv blivit utsatt för sexuella övergrepp, vet eller misstänker att ett annat barn eller en ungdom blivit utsatt för sexuellt övergrepp är det viktigt att berätta för en vuxen. Om man inte blir trodd är det viktigt att fortsätta berätta tills man blir tagen på allvar. Sedan kan den vuxne ringa till socialtjänsten eller till någon annan som vet hur man ska gå vidare. Ofta får sedan barnet berätta för en polis om vad som hänt och också för en behandlare som hjälper barnet att må bättre. Det är bra att tala med en behandlare eller en förälder. Man behöver prata om det man varit utsatt för även om det är jobbigt. Att prata om det gör att man mår bättre efter ett tag.

Det är viktigt att berätta för en vuxen om sexuella övergrepp. kan man ringa på följande telefonnummer:

Kroppsregler

Kroppsregler  är ett bra sätt att lära barn om vad vuxna och barn får och inte får göra mot varandras kroppar.

Efter att barnen har lärt sig om kroppsreglerna kan detta användas t.ex. för att göra upplevelser mer begripliga och en förklaring om att ”alla barn som är här har varit med om att någon brutit mot en kroppsregel” kan vara användbar.

KROPPSREGLER

  1. Ingen får skrämma, hota eller göra illa barn eller stora. Man får inte nypas, dra i håret, hålla hårt, slå eller hota med att slåss. En förälder får inte skrämma, hota eller slå den andra föräldern. Det är förbjudet.
  1. Ingen får röra vid våra kroppar, på snoppen, snippan eller rumpan, på ett sätt som vi inte vill och inte förstår. Det är förbjudet.
  1. Om ett barn vill att en vuxen ska röra dem, är det den vuxne som ska veta och göra vad som är rätt.
  1. Ingen får tvinga eller be ett barn att röra vid hans/hennes snopp, snippa, rumpa eller bröst. Det är förbjudet.
  1. Vuxna får röra snoppen, snippan eller rumpan på ett barn om de behöver hjälpa dem med något. Den vuxne ska berätta varför så att barnet förstår. Den vuxne ska veta och göra vad som är rätt.
  1. Ett barn får röra ett annat barns snopp, snippa eller rumpa om båda vill och det känns bra. Man får inte tjata eller göra någon illa.
  1. Man får röra sin egen snopp, snippa eller rumpa om man är ensam och det känns bra.

NoNo och den hemliga kramen

nono

 

 

 

 

 

 

NoNo och den hemliga kramen är en fin berättelse för att lära barn om känslor kring trauma och bra och dåliga hemligheter.

Berättelsen är i innehåll liknande Vilda säger Nej!

Sagan kan berättas av en av barnbehandlarna för barnen i gruppen och sedan ges som hemläxa för föräldrarna att läsa för barnen mellan grupptillfällena.

 

Att ta hand om sig själv

 Att ta hand om sig själv – översatt från engelska

Att ta hand om sig själv

Vara med personer som ger positivt stöd

 

Din plan: ___________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

Aktiviteter som kan skapa positiva känslor eller glädje

 

Din plan: ____________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

Fokusera på dina styrkor/positiva sidor

 

Din plan: ____________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

 

Motionera, förbättra mat- och/eller sömnvanor

 

Din plan: ____________________________________________________________

 

Vad du gjorde: ____________________________________________________________

 

Hur du kände dig: _________________________________________________________

 

Sårmetaforen

Sårmetaforen

band_aid_heart_2

Sårmetaforen är en övning som kan vara hjälpsam för att beskriva varför det hjälper att prata om sexuella övergrepp och våld. Övningen är bra att göra i början av behandlingen men det kan även vara bra att påminna barnen om sårmetaforen under behandlingens gång.

Det är svårt att prata om smärtsamma händelser och ofta brukar både barn och vuxna försöka undvika att göra det. De kan exempelvis säga ”väck inte den björn som sover” och undra om det verkligen är bra att ”ta fram” ledsamma och svåra minnen. Vi brukar då berätta för barn och föräldrar som kommer hit att om barnet hade kunnat att lägga dessa minnen bakom sig så skulle barnet inte ha de svårigheter/ problem/symtom som det har idag.

Tänkt dig att du är ute och cyklar och ramlar av cykeln. Du slår dig på ditt ena knä och det kommer smuts och skräp i såret. Du har två valmöjligheter (kan göra på två sätt) med ditt sår:

  1. Du kan ignorera det d.v.s. varken tvätta eller sätta plåster på såret och hoppas att det blir bra av sig själv. Ibland kan det fungera men andra gånger gör det inte det. Då kan såret bli infekterat och infektioner brukar vanligtvis inte bli bättre av att man ignorerar dem; låtsas som om de inte finns.
  2. Ditt andra val är att du eller någon annan sköljer såret varsamt, så att all smuts och skräp försvinner i såret. Det svider, gör ofta ont i början, men sedan gör det inte ont längre. Såret blir inte heller infekterat och kan läka.

Sammanfattningsvis så gör det mindre ont att göra rent såret istället för att det blir infekterat.

Att berätta om det smärtsamma som du eller andra varit med om (sexuella övergrepp, fysisk misshandel el liknande) är som att göra rent såret. Det kommer vara smärtsamt först, ibland lite och ibland lite mer, men det gör mindre och mindre ont för varje gång du pratar om det. Till sist har såret (såren) läkt. Ärret är kvar på ditt knä, d.v.s. du minns att du blivit utsatt för sexuella övergrepp (fysisk misshandel el liknande) men det är inte smärtsamt längre.

Om du eller någon annan skulle tvättat ditt sår på knät för hårt och för mycket, då skulle det ha gjort mycket mer ont än om det hade gjorts mer försiktigt. Tillsammans ska du och jag försöka hitta din takt och dina sätt så att du kan berätta vad du varit med om samtidigt som det inte gör så ont. Du kan säga till när som helst att det går för fort fram för dig och vi kommer att ta det mer långsamt.