TF-KBT Info ungdomar version 150918
Här ovan finns en länk till en utförlig informationsskrift om TF-KBT till ungdomar
Här ovan finns en länk till en utförlig informationsskrift om TF-KBT till ungdomar
Ett 5-sidigt informationsblad om TF-KBT till föräldrar om TF-KBT och deras egen viktiga roll i behandlingen.
TF-KBT Information till föräldrar/viktiga vuxna
Psykoedukation är en grundläggande del av TF-KBT och även om den inledande sessionen avsatts just för detta är det något som skall genomsyra hela behandlingen och inledas direkt patienten och dess familj kommer i kontakt med mottagningen. Målsättningen med psykoedukationen är att normalisera barnets och föräldrarnas reaktioner på traumat samt att stärka hjälpsamma tankar. Vidare syftar komponenten till att förmedla hopp och motivera till behandling vilket kan göras direkt patienten kommer i kontakt med mottagningen genom att man informerar om att det finns en verksam behandling som många barn mår bättre av.
Initialt handlar det om att ge generell information kring det trauma som det enskilda barnet drabbats av såsom förekomst, vem som drabbas, vilka förövarna är, varför det händer, effekter och så vidare. Informationen ges muntligt och behöver anpassas efter ålder och utvecklingsnivå men det är också lämpligt att ha skrivet material om olika trauman vilket barnet och föräldrarna kan ta med sig och läsa mellan sessionerna. Barn och familjer som drabbats av trauma har ofta felaktiga tankar och uppfattningar om det inträffade som kan stå i vägen för en läkningsprocess varför det är vikigt att ge korrekt information.
Det andra steget i psykoedukationen är att informera om vanliga reaktioner på trauma och därigenom validera och normalisera de reaktioner det enskilda barnet har. I detta ingår också att informera om verkningsfulla behandlingar, särskilt TF-KBT, och förmedla hopp om att symtomen kan förbättras.
Ett ytterliggare steg är direkt hjälpa barnet/familjen att hantera specifika symtom som de finner särskilt påfrestande. Exempelvis kan detta handla om att ge råd och förslag på interventioner kring hur man kan förbättra sömnen om detta är ett särskilt störande problem. Symtomreduktion har ett värde i sig men att man på en gång tar sig an för patienten/familjen angelägna problem signalerar man också förståelse och omtanke samt skapar hopp och motivation inför vidare behandling.
Barn lär sig beteenden på flera olika sätt. Här kommer vi att fokusera på tre av dessa:
Konsekvenser: Uppmärksamhet vs Ignorerande
Barn lär sig mycket från de konsekvenser som följer deras handlingar. När föräldrar reagerar på ett beteende med beröm och positiv uppmärksamhet, är sannolikheten stor att detta beteende ökar i frekvens. Ibland kan dock föräldrar göra misstaget att förstärka barnens negativa/icke-önskvärda beteenden genom att svara med konsekvenser som i själva verket kan vara belönande för barnen. Att skrika på sitt barn innebär negativ uppmärksamhet, men för de flesta barn är negativ uppmärksamhet bättre än ingen alls. Här kommer vi att lära oss strategier för att öka de positiva beteendena hos ditt barn och minska de negativa. Ett sätt att minska negativa beteenden är att inte uppmärksamma dem, det vill säga att aktivt ignorera dem. Det är även viktigt att beröm och konsekvenser kommer direkt efter beteendet, och är de är tydliga, konkreta samt logiska och begripliga följder av det.
Observation
”Barn gör inte som du säger, de gör som du gör” är ett välkänt citat som stämmer mycket väl. Barn tar efter såväl dina positiva som negativa beteenden. Barn lär sig också traumarelaterade beteenden genom observation, exempelvis språkbruk och handlingar från våldsamma eller traumatiska interaktioner. Med tanke på hur mycket barn lär sig genom att observera och härma beteenden, är det rimligt att förvänta sig att barn som varit utsatta för övergrepp eller våld kan komma att imitera vissa beteenden som de lär sig från den person som utsatt dem. Det viktiga att komma ihåg är att med rätt stöd och hjälp kan barn också lära om och ersätta dessa beteenden med mer positiva sådana.
Association
Barn lär sig även via association, exempelvis om barnet tar på en het spisplatta och känner smärta. Som ett resultat av det har nu barnet lärt sig att inte ta på spisplattan igen, vilket är ett positivt beteende. Barn som varit utsatta för sexuella övergrepp eller andra traumatiska händelser lär sig också via association genom sina upplevelser av övergreppet. Exempelvis om ett barn blivit utsatt i mörkret, kommer barnet sannolikt att bli rädd och få ångest i mörkret, även när förövaren inte är där. Barnet associerar alltså känslan av smärta och ångest med mörker, trots att mörkret i sig inte är farligt. Även här går det är lära om associationerna med hjälp av exponering i en trygg och strukturerad situation.
Kraften hos positiv uppmärksamhet
Föräldrar är inte alltid medvetna om hur stor påverkan deras uppmärksamhet kan ha på deras barns beteenden. Det bästa sättet att upptäcka hur kraftfullt detta kan vara är genom att börja ge positiv uppmärksamhet mer systematiskt och effektivt, genom beröm.
Riktlinjer för effektivt beröm:
Specifikt kontra allmänt beröm
Det som beskrivs ovan kallas specifikt beröm. Allmänt beröm är också mycket viktigt, alltså att säga exempelvis ”Jag älskar dig”,” Jag är så glad att du finns”, ”Jag är så stolt över att vara din mamma/pappa”. Denna typ av beröm är väldigt viktigt för att barnet ska känna sig älskat och uppskattat, men bör inte ges vid samma tillfällen som det specifika beröm som avser öka vissa beteenden, då detta kan göra att barnet kopplar ihop förälderns kärlek med sina prestationer eller gott beteende.
HEMUPPGIFT BERÖM
Öva på att ge specifikt beröm. Lägg märke till hur ofta du berömmer barnets beteende specifikt och på vilket sätt du berömmer.
Vilket specifikt beteende valde du att berömma?
Beskriv en gång då du berömde ovan nämnda beteende.
När?________________________________________________________________
Var?________________________________________________________________
Hur sa du det?_________________________________________________________
Hur kände du dig?______________________________________________________
Hur reagerade barnet?____________________________________________________
Uppskatta hur många gånger du gav beröm under veckan _____ ggr.
POSITIVA KÄNSLOR OCH VALIDERING
Känslor ser alltså till att säkra våra nödvändiga behov av skydd, trygghet och omsorg. Deras viktigaste funktion är att få oss att agera på ett sätt som gör att vi mår bra och når våra mål. Det är inte bara negativa känslor såsom rädsla och ångest som har en funktion, utan även positiva känslor som glädje, kärlek och nyfikenhet. Dessa känslor vägleder oss och hjälper oss att handla på ett funktionellt sätt utifrån hur vi vill ha det i relationer med andra. Känslor uttrycks i vårt kroppsspråk, ansiktsuttryck och i det vi säger och gör. Detta är ett stöd i våra relationer med andra, och när vi kan förstå och uttrycka det vi känner blir det också lättare att bekräfta och stötta andra i detta, exempelvis våra barn. Validering innebär att genom handling och ord visa vår medvetenhet och acceptans av någon annan. Det betyder inte att man måste hålla med eller tycka att den andre har rätt, utan bara att vi ser personen som den är. Genom validering kan man som förälder bekräfta barnets känslor, utan att för den delen låta dem styra. Ex ”jag ser att du har det jobbigt nu… vi ska bara gå lite till” ”jag förstår att du tycker det är svårt/läskigt… men jag ska hjälpa dig”. Validering är basen för konstruktiv kommunikation, som bygger förtroende och minskar negativa reaktioner. Det är även viktigt att som förälder vara självvaliderande, särskilt när stödet från omgivningen brister. Självvalidering innebär att ha ett icke-dömande förhållningssätt gentemot sig själv. Att ta sig själv på allvar, att uppmuntra, bekräfta och stötta sig själv i svåra situationer.
VAD HÄNDER I HJÄRNAN VID TRAUMA?
Känslor är nödvändiga för vår överlevnad. Å ena sidan skapar naturligtvis negativa känslor ett starkt lidande, å andra sidan är de viktiga drivkrafter i tillvaron. De gör oss beredda att handla för att uppnå något som är viktigt, exempelvis som beskrivits ovan om ångest.
Känslor och tankar hör ihop, men känslor har en oerhörd förmåga att hålla tankarna borta. När vi reagerar känslomässigt aktiveras de basala delarna av hjärnan (lillhjärnan och nackloben) som också har en förbindelse med vårt emotionella beteende. I de högre liggande områdena i hjärnan (pannloben), tolkas sedan våra känslor och sinnesintryck. Ibland kan information från våra sinnesorgan gå direkt till ”känslocentret”, utan att passera ”tolkningsområdet” vilket innebär att vi kan reagera känslomässigt innan vi har förstått varför. Forskning har visat att vid påminnelser av traumat kan minnesfunktionerna i främre delen av hjärnan stängas av, och man blir då överväldigad av känslor och impulser. Detta i sin tur skickar signaler till ”känslocentret” som signalerar om fara just nu. Därefter reagerar kroppen med ångest, på det sätt som beskrivits ovan. Detta är gynnsamt vid riktiga hot, så att kroppen reagerar och gör sig beredd på att fly innan vi ens vet ifrån vad. MEN, denna genvägsstrategi kan också skapa problem. Den gör det svårare för oss att tänka klart i intensivt känslomässiga reaktioner.
Det som är viktigt att komma ihåg är att känslor inte är farliga, och ju mer vi exponerar oss för de känslomässiga reaktionerna, desto bättre blir vi på att reglera och hantera dem. Det i sin tur gör det också lättare för oss att tolka innan vi reagerar, att koppla på förnuftet och tänka att ”det var då, och inte nu”.
VAD?
Vad är sexuella övergrepp mot barn?
Sexuella övergrepp mot barn definieras ofta som kontakt mellan ett barn och en vuxen där barnet används för sexuell stimulering. Sexuella övergrepp kan också begås av en person som är under 18 år, där personen antingen är betydligt äldre än offret eller är i en annan maktposition gentemot det andra barnet. För det mesta innebär sexuella övergrepp direkt fysisk kontakt. Ibland stimuleras en sexualförövare av att exponera sig själv, dvs blotta sitt könsorgan, inför ett barn, eller att titta på eller filma ett barn som tar av sig sina kläder.
Barn lockas ofta in i sexuella övergrepp genom ett lekfullt manipulerande (”det här är vår speciella hemlighet….”) eller genom mutor såsom pengar , godis och olika förmåner. Ibland blir de trakasserade eller hotade. Mera sällan använder sig förövaren av fysiskt tvingande eller av våld. Det är viktigt att komma ihåg att vare sig barnet blir fysiskt skadat eller inte, tycker om den sexuella beröringen eller inte, så är sexuella handlingar begångna av en vuxen eller ett barn som är betydligt äldre, alternativt är i en annan maktposition gentemot det andra barnet, sexuella övergrepp.
Vad kan man göra för att förhindra sexuella övergrepp mot barn?
Det är först och främst viktigt att man som förälder har en öppen kommunikation med sitt barn. Det är vidare viktigt att barn får åldersadekvat information om sex och om sexuella övergrepp. Barn behöver få lära sig att de bestämmer över sina kroppar och att de har rätt att säga nej när de inte vill att någon rör vid dem. De behöver få veta att de kan berätta för en vuxen om någon tagit på deras kroppar på ett sätt som de tänker inte är okay. Ungdomar behöver dessutom lära sig hur man kan undvika riskfulla platser eller situationer när de är utan förälders eller annan vuxens uppsikt.
Det är dock viktigt att komma ihåg att det kan vara mycket svårat för ett barn eller en ungdom att förhindra eller berätta om sexuella övergrepp. Därför ska man aldrig klandra barnet eller ungdomen för att inte ha hindrat eller för att ha väntat med att berätta om övergreppet. Många barn väljer att aldrig berätta att de utsatts för sexuella övergrepp. De flesta barn väljer att vänta med att berätta.
Det är också viktigt att komma ihåg att föräldrar inte kan bevaka eller ha uppsikt över sina barn hela tiden. Det innebär att vad du än gör, så har du inte möjlighet att garantera att ditt barn aldrig blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Alltså ska du som icke-förövande förälder inte anklaga dig själv ifall ditt barn blir sexuellt utnyttjat. Det mest hjälpsamma är att man istället ser till att ens barn får den hjälp som hon/han behöver.
Vilka konsekvenser har sexuella övergrepp för barnet?
Barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan reagera på många olika sätt. På vilket sätt och hur starkt de reagerar beror på ålder, personlighet, relationen till förövaren, omständigheterna kring övergreppet och på hur familjen reagerar på avslöjandet. Barn kan få symtom som tyder på oro, stress såsom sängvätning, mardrömmar, svårigheter i skolan eller att rymma hemifrån. De kan också få symtom som är mer typiska vid sexuella övergrepp såsom ett sexualiserat språk, sexualiserade lekar, ett sexuellt beteende som inte är åldersadekvat och rädsla för speciella situationer eller människor som påminner dem om övergrepp.
När övergrepp har avslöjats och stoppats, återgår vissa barn till sitt normala beteende och visar inte längre några speciella symtom. Nära anhörigas skydd och stöd är mycket viktigt för att hjälpa barn att återgå till det normala. En del barn har emellertid symtom som finns kvar långt efter det att övergreppen har upphört. Det är viktigt att man gör en psykologisk bedömning av barnet och att hon/han får behandling vid behov.
Kognitiv beteendeterapi passar såväl barn som har utsatts för sexuella övergrepp som deras ickeförövande föräldrar. Terapin ska anpassas till barnet så att hon eller han får hjälp med sina svårigheter och till föräldrar så att de får hjälp att hantera sina tankar och känslor inför att deras barn utsatts för övergrepp.
De är viktigt att veta att forskningen upprepade gånger visat att den enskilt viktigaste faktorn för att påverka barns mentala tillfrisknande efter övergrepp är föräldrars, eller annan närstående vuxens, förmåga att stötta barnet. Med ett sådant stöd och med barnpsykiatrisk behandling har barn som utsatts en stor möjlighet att kunna må psykiskt väl och ha en tro på framtiden.
VEM ?
Vem utsätts för sexuella övergrepp?
Sexuella övergrepp mot barn sker inom alla sociala klasser, kulturella och religiösa grupper. Både pojkar och flickor kan utsättas. Det är inte en väldigt ovanlig händelse.
Vem förgriper sig sexuellt på barn?
Det är främst män men också kvinnor som förgriper sig på barn. Sexualförövarna är oftast inte ”snuskiga gubbar” eller en främmande person. De är oftast inte uppenbart psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda. Faktum är att sexualförövaren oftast är någon som barnet känner väl och litar på. Det är vanligt att det är en familjemedlem (och då främst en far, styvfar eller syskon) eller en jämnårig bekant. Det finns ingen tydlig beskrivning eller definition av en sexualförövare eller något säkert sätt att upptäcka en potentiell förövare. Det är därför svårt att tro att en person som man litar på faktiskt är kapabel att förgripa sig sexuellt på ett barn.
VARFÖR?
Varför sker sexuella övergrepp?
Trots att frågan om varför sexuella övergrepp sker ofta ställs av barn som utsatts och deras föräldrar, så finns det inte något enkelt svar. Det viktigaste att komma ihåg är att man aldrig kan skylla övergreppen på den som utsatts eller på den icke-förövande föräldern. Ansvaret för övergreppen ligger uteslutande på förövaren, oavsett vilka problem som ligger bakom hans/hennes övergreppsbeteende.
Det är av yttersta vikt att vi förmedlar vad vi vet angående sexuella övergrepp mot barn. Vi behöver i vårt samhälle bli mer medvetna om allvaret med och förekomsten av det här problemet, och vi måste utöka de förebyggande insatserna.
Varför berättar inte barn om sexuella övergrepp?
Sexuella övergrepp sker nästan uteslutande när ett barn är ensamt med en förövare. För att kunna fortsätta förgripa sig sexuellt på barnet, så är förövaren beroende av att barnet håller det hemligt. Det kan förekomma direkta hot om våld mot barnet eller barnets förälder/rar. Ofta förleds barn att tro att övergreppet är deras eget fel och att det är de som kommer att få skulden, bli avfärdade eller misstrodda om de berättar. De känner sig generade, skamsna och rädda på grund av dels själva övergreppet och dels hemlighetsmakeriet. I själva verket är de många offers om aldrig berättar, inte ens som vuxna, för att de fruktar för att inte bli trodda eller för att straffas.
NÄR?
När ska man misstänka att ett barn utsatts för sexuellt övergrepp?
Att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp upptäcks oftast genom att barnet själv berättar, oavsiktligt eller målmedvetet. En del barn avslöjar oavsiktligt vad de utsatts för genom att visa upp vuxet sexuellt beteende eller genom att dela med sig av sexuella kunskaper som de egentligen är för unga för att ha. Andra barn kanske ger ett vagt avslöjande eller berättar om övergreppet för en kamrat, som i sin tur berättar för en vuxen. Föräldrar bör vara uppmärk-samma på plötsliga förändringar i barnets beteende så som mardrömmar, att barnet drar sig undan, undviker vissa personer eller platser eller saker, att barnet blir aggressivt, nervöst och /eller har ett olämpligt sexuellt beteende. Sådana beteenden kan tyda på psykologiska svårigheter på grund av sexuella övergrepp och bör därför utforskas.
Barns reaktioner på den person som utsatt dem för sexuella övergrepp är olika. Det är svårt att upptäcka en sexuell övergreppsrelation genom att studera de båda tillsammans. En del barn är ängsliga och/eller undviker förövaren. Andra barn talar i negativa ordalag om förövaren, men uppträder positivt gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid kärleksfulla gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid och kärleksfulla gentemot en förövande förälder eller annan vårdnadshavare. Oavsett om barnets känslor är positiva, negativa eller ambivalenta så ska barnets känslor accepteras. Barn behöver veta att ingen av deras känslor är fel. Att lära ditt barn att skydda sig själv och att upprätthålla ett öppet samtalsklimat inom familjen, kan öka sannolikheten för att ditt barn skulle berätta om han/hon utsatts för sexuellt övergrepp eller för någon annan svår händelse.
HUR?
Hur bör man göra om man misstänker sexuella övergrepp?
Det är naturligt att föräldrar känner smärta, ilska och sorg när de upptäcker att deras barn kanske har blivit utsatt för sexuellt övergrepp. Det viktigaste du som förälder kan göra i den situationen är dock att försöka behålla lugnet. Barn och ungdomar är väldigt känsliga för sina föräldrars reaktioner. Om de ser eller känner hur upprörd och arg en förälder är så kan de bli mycket skrämda och sluta sig inom sitt skal. Förmedla till ditt barn att det är bra att hon/han har berättat. Var noga med att inte säga något som kan uppfattas som om du anklagar ditt barn för det hon/han utsatts för och att betona att det inte är hennes/hans fel. En del barn kan berätta att den sexuella beröringen kändes bra. Det betyder INTE att barnet på något sätt borde känna skuld över att ha tyckt att den sexuella beröringen varit skön. Ibland har barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp själva tagit initiativ till sexuell kontakt med andra vuxna. Även i sådana situationer är det alltid den vuxnes ansvar att sätta lämpliga gränser.
Uppmuntra inte ditt barn till att glömma det som hänt eller att låta bli att prata om det. Å andra sidan är det inte heller hjälpsamt att pressa barnet att berätta mer än hon eller han är beredd att göra. Var istället öppen för att lyssna till vad ditt barn har att berätta eller fråga om. Försök förstå att ditt barn kan ha blandade känslor inför förövaren och inför det som har hänt. Även om du kanske känner att du hela tiden behöver vara nära ditt barn för att skydda henne/honom, så är det viktigt att du inte blir överbeskyddande. Det är viktigt att du bidrar till att familjen kommer in i normala gängor så fort som möjligt igen. Det är också viktigt att inte vara rädd för att visa ömhet eller att vara kroppsligt nära. Ibland är de svårt, speciellt för pappor. Men om man ändrar sitt beteende kan ens barn få intryck av att känslorna inför henne/honom förändrats på grund av det som hänt.
Alla barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp bör genomgå en medicinsk undersökning, inklusive en gynekologisk undersökning. Fastän barn kan känna sig skadade av övergrepp, så är det vanligaste att det inte har några kroppsliga skador. Erfarna läkare kan lugna barn med att deras kroppar är okay
VAR?
Var kan du vända dig för att få hjälp?
Om man misstänker att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, så bör man anmäla det till Socialtjänsten. Man har möjlighet att ringa anonymt. Socialsekreteraren kommer att ställa viktiga frågor om vem som utsatts, vem som kan ha förgripit sig och vad som har hänt. Socialtjänsten kommer att utreda vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. När man misstänker att ett barn utsatts för sexuella övergrepp, så anmäler Socialtjänsten det till polisen. Det är vanligt att barnet blir läkarundersökt och att hon/han får gå i behandling på BUP.
FRÅGESPORT
Frågesport är ett bra sätt att lära ut regler och undersöka tankar om sexuella övergrepp på ett lekfullt sätt. Kan med fördel kombineras med “dans-stopp”. Sätt på någon musik och när den stängs av ska barnen stå still och gruppledaren ställer en fråga. De får skrika ut svaren och sedan fortsätta dansa. Kan även göras tillsammans med föräldrarna efter delandet. Nedan är exempel på frågor, men fler finns i materialskåpet i grupprummet.
Vad Vet du Kort är ett bra och lekfullt sätt att utforska vad barnet kan kring olika områden som, hur man mår bra, sexuella övergrepp, barn som agerar sexuellt och familjevåld. Kortet är också ett bra sätt att ge psykoedukation kring dessa områden och kan med fördel göras även tillsammans med en förälder där barnet får visa upp allt de som hen kan.
Radio-program övning
Till barnet (föräldern i väntrummet)::
Terapeuten säger ”Jag har tänkt att vi ska göra en övning idag som heter Radiopratarna. Det går till så att vi låtsas att jag är programledare för ett radioprogram som heter Kamrattimmen och att du är experten i ämnet som har kommit för att hjälpa till att besvara lyssnarfrågor. Är det OK för dig?”
Frågorna skapas genom att terapeuten använder sig av patientens traumaerfarenheter och vad som kommit fram i behandlingen om olika svåra saker att prata med sina föräldrar om.
Om det går bra så har jag tänkt att vi ska göra det tillsammans med din mamma/pappa när vi träffas alla tillsammans. Tror du att det kan fungera?
Terapeuten pratar om eventuella svårigheter. sedan så sätter själva övningen igång genom att terapeuten låtsas prata i en microfon, när man har pratat färdig så håller man fram låtsas-microfonen till barnet.
Välkomna till dagens program kamrattimmen. Här pratar vi om saker barn skriver in och frågar om. I slutet av programmet kommer vi också ha en frågetävling, den handlar om sex och relationer. Med oss idag har vi vår expert på barnfrågor. XXXXX. Vi börjar med lite lyssnarfrågor, den första låter så här.
• Hej, min mamma blir ofta arg och skäller på mig. Då blir jag ledsen och rädd. Vad kan jag göra? Hälsningar Robin.
Låt barnet svara och lägg eventuellt till kompletterande information. Avsluta med att ”det var bra svar, hoppas att Robin också är nöjd med svaret”. Då går vi vidare till en nästa lyssnarfråga den är från Emma.
• Hej min pappa har en ny fru. Ibland känns det som att han bara vill vara med henne. Jag vill att han ska vara mer med mig men jag vågar inte säga det till honom. Emma.
• Hej, mina kompisar i skolan säger att de ska vänta på mig när vi ska gå till maten men så väntar de inte. Varför gör de så? Jag blir jätteledsen då. Kram Klara.
• Hej, när min pappa och hans nya fru blir ibland arga på mig. En gång sa de att jag fick gå till mitt rum om jag inte åt upp maten, jag blev ledsen och gick till mitt rum. Jag tror inte att de tycker om mig, kram Lucas.
När patienten har svarat på den sista frågan så säger programledaren att vi nu ska försöka hjälpa lyssnarna med några frågor om kärlek och sex som vi fått många frågor av olika barn.
Sex och kärleksfrågor:
• Hur vet man att man är kär?
• Vem kan man bli kär i?
• Vad är sex? Ge exempel på olika sexbeteenden.
• Vad är OK beröring? Hur får andra ta på en?
• Vad är inte OK beröring, hur kan man säga nej?
• Får barn ta på sin egen kropp?
• Vem får ta på ett barns kropp? Hur kan man säga ifrån? (olika åldrar?)
• Vad kallas det om man tar på sina könsorgan.
”Slutligen går vi över till en tävling i vårt radioprogram. Det går ut på att man ska säga så många ord för samma sak som man kan komma på under kort tid”. Är du beredd?
Sexordstävling
Ge mig så många namn som du kan komma om vad flickors privata delar? Pojkars delar? Samlag?
När man gjort denna övning med barnet, det brukar ta ca 10-15 min med lite yngre barn, frågar terapeuten om barnet kan tycka att det är OK att göra den tillsammans med föräldern. Oftast svara barnen ja direkt. Om man behöver ytterligare argument; bra att träna att prata om svåra saker, bra att få föräldern att svara på frågorna för då vet barnet mer vad föräldern tänker mm.
Till Föräldern (barnet i väntrummet):
Förklara för föräldern vad barnet gjort och att planen är att ni ska göra detta tillsammans. Gå igenom alla frågor och låt föräldern besvara frågorna. Prata om hur man kan svara så att det gynnar barnet optimalt
Förklara även sex och kärleksfrågorna som ett sätt att prata om något som man sällan gör. Låt föräldern svara på sexfrågorna.
Sexordstävling: Gå igenom med föräldern. Se om det är lämpligt att föräldrarna säger flera ord om könsorgan. Se om det är lämpligt att prata om i vilka situationer man kan använda olika ord.
Gemensamt:
Terapeuten börjar genom att säga: Välkomna till radio programmet kompistimmen. Här är xxx och hennes pappa/mamma yyyy. Ett program där barn får skriva in frågor man kan ha om olika områden. Vi börjar med våra lyssnarfrågor. Den första är från Robin… (T läser upp ovan). Om du börjar att svara xxxx (barnet). Barnet svarar. Terapeut ställer eventuella följdfrågor och lägger till. Föräldern hjälper också till.
Nästa lyssnarfråga från Emma…. . Terapeuten frågar om vem ska börja den här gången. Om föräldern börjar svara så bör barnet uppmuntras att ge sitt svar efteråt. Terapeuten följer upp med ev följdfrågor och svarstillägg. Terapeuten avslutar med att ”det var bra svar, hoppas att Emma också är nöjd med svaret”.
Förslagsvis så låter man förälder och barn svara först varannan gång. Bra med olika typer av psykoedukativa dialoger vid svaren. Avsluta varje fråga med att kommentera att barnet som skrivit in frågan har fått svar. Om det är lämpligt så kan man koppla direkt till xxxx:s situation och därmed inleda en diskussion om svåra känslor, svåra situationer.
Terapeuten säger ”Då ska vi avsluta med frågesporten om sexfrågor”. Det här är ju en tävling. Om man kan svara så ropar man sitt namn. Den som är först och kan svara får ett poäng för varje ord. Den som svarar senare får lägga till ord. Poängsättningen kan också vara så att man får poäng för att man försöker och poäng för varje svar och poäng om man uppmuntrar den andres svar.
Terapeuten tydliggör hur poängfördelningen går och håller ordning på vem som säger sitt namn först. I slutet sammanfattar man poängställningen. Det är ju bra om man har kommit överens med föräldern om att barnet ska få vinna.
Avsluta med att berömma barn och förälder för att de gjort ett så bra radioprogram tillsammans.