Kategoriarkiv: Stabiliseringsfas

Hur läs sig barn beteenden

HUR LÄR SIG BARN BETEENDEN?

gris

 Barn lär sig beteenden på flera olika sätt. Här kommer vi att fokusera på tre av dessa:

  • Konsekvenser
  • Observation
  • Association

Konsekvenser: Uppmärksamhet vs Ignorerande

Barn lär sig mycket från de konsekvenser som följer deras handlingar. När föräldrar reagerar på ett beteende med beröm och positiv uppmärksamhet, är sannolikheten stor att detta beteende ökar i frekvens. Ibland kan dock föräldrar göra misstaget att förstärka barnens negativa/icke-önskvärda beteenden genom att svara med konsekvenser som i själva verket kan vara belönande för barnen. Att skrika på sitt barn innebär negativ uppmärksamhet, men för de flesta barn är negativ uppmärksamhet bättre än ingen alls. Här kommer vi att lära oss strategier för att öka de positiva beteendena hos ditt barn och minska de negativa. Ett sätt att minska negativa beteenden är att inte uppmärksamma dem, det vill säga att aktivt ignorera dem. Det är även viktigt att beröm och konsekvenser kommer direkt efter beteendet, och är de är tydliga, konkreta samt logiska och begripliga följder av det.

 Observation

”Barn gör inte som du säger, de gör som du gör” är ett välkänt citat som stämmer mycket väl. Barn tar efter såväl dina positiva som negativa beteenden. Barn lär sig också traumarelaterade beteenden genom observation, exempelvis språkbruk och handlingar från våldsamma eller traumatiska interaktioner. Med tanke på hur mycket barn lär sig genom att observera och härma beteenden, är det rimligt att förvänta sig att barn som varit utsatta för övergrepp eller våld kan komma att imitera vissa beteenden som de lär sig från den person som utsatt dem. Det viktiga att komma ihåg är att med rätt stöd och hjälp kan barn också lära om och ersätta dessa beteenden med mer positiva sådana.

 

Association

Barn lär sig även via association, exempelvis om barnet tar på en het spisplatta och känner smärta. Som ett resultat av det har nu barnet lärt sig att inte ta på spisplattan igen, vilket är ett positivt beteende. Barn som varit utsatta för sexuella övergrepp eller andra traumatiska händelser lär sig också via association genom sina upplevelser av övergreppet. Exempelvis om ett barn blivit utsatt i mörkret, kommer barnet sannolikt att bli rädd och få ångest i mörkret, även när förövaren inte är där. Barnet associerar alltså känslan av smärta och ångest med mörker, trots att mörkret i sig inte är farligt. Även här går det är lära om associationerna med hjälp av exponering i en trygg och strukturerad situation.

BERÖM

björn

Kraften hos positiv uppmärksamhet

Föräldrar är inte alltid medvetna om hur stor påverkan deras uppmärksamhet kan ha på deras barns beteenden. Det bästa sättet att upptäcka hur kraftfullt detta kan vara är genom att börja ge positiv uppmärksamhet mer systematiskt och effektivt, genom beröm.

Riktlinjer för effektivt beröm:

  1. Beröm alltid det önskvärda beteendet OMEDELBART när det sker. Beröm fungerar som bäst när det ges så när i tiden som möjligt efter beteendet.

 

  1. Beröm det önskvärda beteendet KONSEKVENT och FÖRUTSÄGBART. I början, när du försöker öka ett önskvärt beteende, bör barnet berömmas vid varje tillfälle då det gör beteendet, och liknande. När beteendet väl är befäst kan det räcka att berömma då och då. Kom dock ihåg: Berömmet som ges för det positiva beteendet måste alltid vara större än uppmärksamheten på det negativa beteendet.

 

  1. Beröm det önskvärda beteendet SPECIFIKT, det vill säga var så tydlig och klar som möjligt med vilket beteende som du uppskattar och vill se mer av. T ex ”Vad glad jag blir att du tog ut soporna” hellre än ”Bra gjort”.

 

  1. Beröm ska vara ENBART POSITIVT. Undvik att använda några negativa kommentarer. Om du exempelvis ska berömma barnet för att det bäddat sängen så kan du säga ”Tack för att du bäddat din säng”. Om du istället skulle tillägga ”varför kan du inte göra så varje dag?” så läggs fokus istället på det negativa beteendet, vilket gör att berömmet inte blir lika effektivt.

 

  1. Beröm det önskvärda beteendet med ENTUSIASM och GLÄDJE. Barns negativa beteenden skapar ofta högljudda, arga reaktioner från föräldrar. Försök att använda lika mycket energi, men på ett positivt sätt, när du berömmer barnet.

 

  1. Fokusera på barnets prestationer och beteenden, ex ”Du läste mycket till det provet, jag är stolt över dig”. Undvik superlativer såsom Du är den bästa, smartaste, klokaste. Undvik även att fokusera för mycket på fysiska attribut, ex ”Du är så söt”.

 

Specifikt kontra allmänt beröm

Det som beskrivs ovan kallas specifikt beröm. Allmänt beröm är också mycket viktigt, alltså att säga exempelvis ”Jag älskar dig”,” Jag är så glad att du finns”, ”Jag är så stolt över att vara din mamma/pappa”. Denna typ av beröm är väldigt viktigt för att barnet ska känna sig älskat och uppskattat, men bör inte ges vid samma tillfällen som det specifika beröm som avser öka vissa beteenden, då detta kan göra att barnet kopplar ihop förälderns kärlek med sina prestationer eller gott beteende.  

HEMUPPGIFT BERÖM

Öva på att ge specifikt beröm. Lägg märke till hur ofta du berömmer barnets beteende specifikt och på vilket sätt du berömmer.

  • Identifiera ett positivt beteende som barnet gör ibland som du skulle vilja se mer av.
  • Försök att följa riktlinjerna på förra sidan för att berömma det beteende du valt, varje gång det utförs.
  • Vänta inte på att det positiva beteendet utförs till fullo, beröm varje steg på vägen eller de försök som barnet gör.

 

Vilket specifikt beteende valde du att berömma?

 

 

Beskriv en gång då du berömde ovan nämnda beteende.

 

När?________________________________________________________________

 

Var?________________________________________________________________

 

Hur sa du det?_________________________________________________________

 

Hur kände du dig?______________________________________________________

 

Hur reagerade barnet?____________________________________________________

 

Uppskatta hur många gånger du gav beröm under veckan _____ ggr.

val

 

 

Positiva känslor och validering

POSITIVA KÄNSLOR OCH VALIDERING

validering

Känslor ser alltså till att säkra våra nödvändiga behov av skydd, trygghet och omsorg. Deras viktigaste funktion är att få oss att agera på ett sätt som gör att vi mår bra och når våra mål. Det är inte bara negativa känslor såsom rädsla och ångest som har en funktion, utan även positiva känslor som glädje, kärlek och nyfikenhet. Dessa känslor vägleder oss och hjälper oss att handla på ett funktionellt sätt utifrån hur vi vill ha det i relationer med andra. Känslor uttrycks i vårt kroppsspråk, ansiktsuttryck och i det vi säger och gör. Detta är ett stöd i våra relationer med andra, och när vi kan förstå och uttrycka det vi känner blir det också lättare att bekräfta och stötta andra i detta, exempelvis våra barn. Validering innebär att genom handling och ord visa vår medvetenhet och acceptans av någon annan. Det betyder inte att man måste hålla med eller tycka att den andre har rätt, utan bara att vi ser personen som den är. Genom validering kan man som förälder bekräfta barnets känslor, utan att för den delen låta dem styra. Ex ”jag ser att du har det jobbigt nu… vi ska bara gå lite till” ”jag förstår att du tycker det är svårt/läskigt… men jag ska hjälpa dig”. Validering är basen för konstruktiv kommunikation, som bygger förtroende och minskar negativa reaktioner. Det är även viktigt att som förälder vara självvaliderande, särskilt när stödet från omgivningen brister. Självvalidering innebär att ha ett icke-dömande förhållningssätt gentemot sig själv. Att ta sig själv på allvar, att uppmuntra, bekräfta och stötta sig själv i svåra situationer.

Vad händer i hjärnan vid trauma?


VAD HÄNDER I HJÄRNAN VID TRAUMA?

hjärna

Känslor är nödvändiga för vår överlevnad. Å ena sidan skapar naturligtvis negativa känslor ett starkt lidande, å andra sidan är de viktiga drivkrafter i tillvaron. De gör oss beredda att handla för att uppnå något som är viktigt, exempelvis som beskrivits ovan om ångest.

Känslor och tankar hör ihop, men känslor har en oerhörd förmåga att hålla tankarna borta. När vi reagerar känslomässigt aktiveras de basala delarna av hjärnan (lillhjärnan och nackloben) som också har en förbindelse med vårt emotionella beteende. I de högre liggande områdena i hjärnan (pannloben), tolkas sedan våra känslor och sinnesintryck. Ibland kan information från våra sinnesorgan gå direkt till ”känslocentret”, utan att passera ”tolkningsområdet” vilket innebär att vi kan reagera känslomässigt innan vi har förstått varför. Forskning har visat att vid påminnelser av traumat kan minnesfunktionerna i främre delen av hjärnan stängas av, och man blir då överväldigad av känslor och impulser. Detta i sin tur skickar signaler till ”känslocentret” som signalerar om fara just nu. Därefter reagerar kroppen med ångest, på det sätt som beskrivits ovan. Detta är gynnsamt vid riktiga hot, så att kroppen reagerar och gör sig beredd på att fly innan vi ens vet ifrån vad. MEN, denna genvägsstrategi kan också skapa problem. Den gör det svårare för oss att tänka klart i intensivt känslomässiga reaktioner.

Det som är viktigt att komma ihåg är att känslor inte är farliga, och ju mer vi exponerar oss för de känslomässiga reaktionerna, desto bättre blir vi på att reglera och hantera dem. Det i sin tur gör det också lättare för oss att tolka innan vi reagerar, att koppla på förnuftet och tänka att ”det var då, och inte nu”.

Känsloreglering

Känsloreglering

Traumatiserade barn lider ofta av smärtsamma och skrämmande känslor som de har svårt att reglera. Det är också vanligt att dess barn känner rädsla inför själva känslorna och tror att de skall öka i styrka till den grad att de blir ohanterbara vilket sammantaget kan leda till ett starkt undvikande beteende och ett begränsat känslouttryck.

Syftet med komponenten känsloreglering är att barnen skall lära sig uttrycka känslor och reglera dem på ett mer funktionellt sätt och att detta indirekt för med sig ett minskat undvikande.

Ett första steg i ökad förmåga till känsloreglering är att lära sig mer om känslor, att identifiera olika sorters känslor och att sätta ord på dem och beskriva upplevelsen. För lite äldre barn som har stora svårigheter att hantera känslor när de utsätts för traumatriggers kan det initialt vara hjälpsamt att lära sig att sluta tänka på traumat och istället fokusera på mer positiva bilder (tankestopp). På längre sikt kan tekniken fungera som ett undvikande men kan initialt vara nödvändigt för att överhuvudtaget våga närma sig de traumatiska minnena. En liknande teknik är att låta barnet tänka på ett ställe eller situation där det känner sig tryggt och fokusera tankarna på det i svåra situationer.  Ett ytterliggare steg är att lära barnet positivt självprat, dvs att uppmuntra sig själv och uttrycka positiva tankar kring vad det kan och klarar av, som ett sätt att hantera påfrestande situationer. En annan del är att stärka upplevelsen av säkerhet och skydd genom att tillsammans med barnet fundera på vem det kan vända sig till för hjälp i en farlig situation och upprätta en säkerhetsplan. En del traumatiserade barn har utvecklat maladaptiva beteenden som ett sätt att hantera påfrestande sociala situationer. Det kan handla om att man helt undviker vissa situationer eller att man mobbar, bråkar och slåss. För dessa barn kan det vara aktuellt med social färdighetsträning och att lära sig problemlösning för att komma fram till mer positiva och funktionella beteenden.

Även föräldrar brukar ha svårigheter med att hantera sina känslor efter att deras barn varit utsatta för trauma. Det kan handla om känslor av skuld, skam, att man svikit och liknande men det händer också att föräldrarna är arga på barnet och att de blir uppvarvade och inte kan hantera barnets reaktioner på ett funktionellt  sätt.  Inledningsvis är det viktigaste att skapa ett klimat där föräldern känner sig trygg med att dela med sig av sina känslor oavsett vilka de är och att behandlaren validerar förälderns upplevelse. Föräldern bör inte dela med sig av alla sina känslor till barnet men att prata igenom dem med behandlaren kan hjälpa föräldern att bli bättre på att hantera påfrestande situationer i hemmet. Ett av målsättningarna med TF-KBT överlag är att stärka relationen mellan föräldern och det traumatiserade barnet och föräldern kan behöva träna på färdigheter i att aktivt lyssna på barnet, bekräfta dess känslor och dela upplevelser. Vidare kan föräldern behöva samma färdigheter som barnet såsom tankestopp och positivt självprat.

Avslappning

Avslappning

Syftet med avslappning är att minska de fysiologiska uttrycken av PTSD och traumatisk stress såsom bland annat hög puls, förhöjd vaksamhet, sömnsvårigheter, rastlöshet, koncentrationssvårigheter, irritabilitet och ilskeutbrott. Symtomen kan bli särskilt svåra då barnet påminns om traumat varför det är bra att barnet lär sig färdigheter för avslappning innan exponeringsarbetet inleds.

Inledningsvis behöver barnet få psykoedukation och lära sig om stressreaktioner generellt men också skillnaden i hur kroppen fungerar vid mer normal stress jämfört med traumatisk stress.

Det viktiga i komponenten är att barnet får färdigheter för att kunna reglera sig bättre och slappna av i högre utsträckning och vilka metoder som används går i hög grad att anpassa. Kommer barnet själv på nya sätt eller har det redan metoder som fungerar kan man uppmuntra barnet att göra mer av detta.

Äldre barn kan dra nytta av olika former av meditation, mindfulness eller kontrollerad andning medan yngre barn oftare bättre tillgodogör sig mer konkreta metoder såsom anpassade former av progressiv avslappning.

Avslappning lärs även ut till föräldrarna och kan göras på samma sätt som med barnen. Föräldrarna till traumatiserade barn är ofta själva stressade, spända och uppvarvade varför de direkt kan dra nytta av interventionerna. Barnet gagnas också indirekt då en lugn förälder ofta har lättare att bemöta barnet på ett bra sätt. Vidare är det viktigt att föräldern vet vad barnet lärt sig och behöver träna på så att det kan påminna och stötta emellan sessionerna.

Andningsankare

Andningsankare

En andningsövning där man för medvetandet tillbaka till kroppen genom andningen, så att övriga sinnen tystas och uppmärksamheten förs till nuet. Andningen är central för vårt liv, vi har den alltid med oss. Andningen förändras av din sinnesstämning; kort och snabb när du är arg eller rädd eller långsam och djup när du är nöjd och lugnt. Andningen kan användas som ett redskap, ett ankare, för att skapa stabilitet i kroppen. För det mesta tänker vi inte på att andningen finns där. Denna övning är till för att notera och lära känna vår andning, utan att kontrollera den.

  • Andas djupt in och ut i 5-10 min. Notera varje gång du glider iväg i tankarna och för tillbaka fokus till andningen. Det kan ibland hjälpa att hålla fokus genom att säga ”in” och ”ut” tyst för sig själv när man andas.

Information om sexuella övergrepp mot barn

INFORMATION OM SEXUELLA ÖVERGREPP MOT BARN

VAD?

Vad är sexuella övergrepp mot barn?

Sexuella övergrepp mot barn definieras ofta som kontakt mellan ett barn och en vuxen där barnet används för sexuell stimulering. Sexuella övergrepp kan också begås av en person som är under 18 år, där personen antingen är betydligt äldre än offret eller är i en annan maktposition gentemot det andra barnet. För det mesta innebär sexuella övergrepp direkt fysisk kontakt. Ibland stimuleras en sexualförövare av att exponera sig själv, dvs blotta sitt könsorgan, inför ett barn, eller att titta på eller filma ett barn som tar av sig sina kläder.

Barn lockas ofta in i sexuella övergrepp genom ett lekfullt manipulerande (”det här är vår speciella hemlighet….”) eller genom mutor såsom pengar , godis och olika förmåner. Ibland blir de trakasserade eller hotade. Mera sällan använder sig förövaren av fysiskt tvingande eller av våld. Det är viktigt att komma ihåg att vare sig barnet blir fysiskt skadat eller inte, tycker om den sexuella beröringen eller inte, så är sexuella handlingar begångna av en vuxen eller ett barn som är betydligt äldre, alternativt är i en annan maktposition gentemot det andra barnet, sexuella övergrepp.

Vad kan man göra för att förhindra sexuella övergrepp mot barn?

Det är först och främst viktigt att man som förälder har en öppen kommunikation med sitt barn. Det är vidare viktigt att barn får åldersadekvat information om sex och om sexuella övergrepp. Barn behöver få lära sig att de bestämmer över sina kroppar och att de har rätt att säga nej när de inte vill att någon rör vid dem. De behöver få veta att de kan berätta för en vuxen om någon tagit på deras kroppar på ett sätt som de tänker inte är okay. Ungdomar behöver dessutom lära sig hur man kan undvika riskfulla platser eller situationer när de är utan förälders eller annan vuxens uppsikt.

Det är dock viktigt  att komma ihåg att det kan vara mycket svårat för ett barn eller en ungdom att förhindra eller berätta om sexuella övergrepp. Därför ska man aldrig klandra barnet eller ungdomen för att inte ha hindrat eller för att ha väntat med att berätta om övergreppet. Många barn väljer att aldrig berätta att de utsatts för sexuella övergrepp. De flesta barn väljer att vänta med att berätta.

Det är också viktigt att komma ihåg att föräldrar inte kan bevaka eller ha uppsikt över sina barn hela tiden. Det innebär att vad du än gör, så har du inte möjlighet att garantera att ditt barn aldrig blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Alltså ska du som icke-förövande förälder inte anklaga dig själv ifall ditt barn blir sexuellt utnyttjat. Det mest hjälpsamma är att man istället ser till att ens barn får den hjälp som hon/han behöver.

Vilka konsekvenser har sexuella övergrepp för barnet?

Barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan reagera på många olika sätt. På vilket sätt och hur starkt de reagerar beror på ålder, personlighet, relationen till förövaren, omständigheterna kring övergreppet och på hur familjen reagerar på avslöjandet. Barn kan få symtom som tyder på oro, stress såsom sängvätning, mardrömmar, svårigheter i skolan eller att rymma hemifrån. De kan också få symtom som är mer typiska vid sexuella övergrepp såsom ett sexualiserat språk, sexualiserade lekar, ett sexuellt beteende som inte är åldersadekvat och rädsla för speciella situationer eller människor som påminner dem om övergrepp.

När övergrepp har avslöjats och stoppats, återgår vissa barn till sitt normala beteende och visar inte längre några speciella symtom. Nära anhörigas skydd och stöd är mycket viktigt för att hjälpa barn att återgå till det normala. En del barn har emellertid symtom som finns kvar långt efter det att övergreppen har upphört. Det är viktigt att man gör en psykologisk bedömning av barnet och att hon/han får behandling vid behov.

Kognitiv beteendeterapi passar såväl barn som har utsatts för sexuella övergrepp som deras ickeförövande föräldrar. Terapin ska anpassas till barnet så att hon eller han får hjälp med sina svårigheter och till föräldrar så att de får hjälp att hantera sina tankar och känslor inför att deras barn utsatts för övergrepp.

De är viktigt att veta att forskningen upprepade gånger visat att den enskilt viktigaste faktorn för att påverka barns mentala tillfrisknande efter övergrepp är föräldrars, eller annan närstående vuxens, förmåga att stötta barnet. Med ett sådant stöd och med barnpsykiatrisk behandling har barn som utsatts en stor möjlighet att kunna må psykiskt väl och ha en tro på framtiden.

 

VEM ?

 Vem utsätts för sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp mot barn sker inom alla sociala klasser, kulturella och religiösa grupper. Både pojkar och flickor kan utsättas. Det är inte en väldigt ovanlig händelse.

Vem förgriper sig sexuellt på barn?

Det är främst män men också kvinnor som förgriper sig på barn. Sexualförövarna är oftast inte ”snuskiga gubbar” eller en främmande person. De är oftast inte uppenbart psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda. Faktum är att sexualförövaren oftast är någon som barnet känner väl och litar på. Det är vanligt att det är en familjemedlem (och då främst en far, styvfar eller syskon) eller en jämnårig bekant. Det finns ingen tydlig beskrivning eller definition av en sexualförövare eller något säkert sätt att upptäcka en potentiell förövare. Det är därför svårt att tro att en person som man litar på faktiskt är kapabel att förgripa sig sexuellt på ett barn.

 

VARFÖR?

 Varför sker sexuella övergrepp?

Trots att frågan om varför sexuella övergrepp sker ofta ställs av barn som utsatts och deras föräldrar, så finns det inte något enkelt svar. Det viktigaste att komma ihåg är att man aldrig kan skylla övergreppen på den som utsatts eller på den icke-förövande föräldern. Ansvaret för övergreppen ligger uteslutande på förövaren, oavsett vilka problem som ligger bakom hans/hennes övergreppsbeteende.

Det är av yttersta vikt att vi förmedlar vad vi vet angående sexuella övergrepp mot barn. Vi behöver i vårt samhälle bli mer medvetna om allvaret med och förekomsten av det här problemet, och vi måste utöka de förebyggande insatserna.

Varför berättar inte barn om sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp sker nästan uteslutande när ett barn är ensamt med en förövare. För att kunna fortsätta förgripa sig sexuellt på barnet, så är förövaren beroende av att barnet håller det hemligt. Det kan förekomma direkta hot om våld mot barnet eller barnets förälder/rar. Ofta  förleds barn att tro att övergreppet är deras eget fel och att det är de som kommer att få skulden, bli avfärdade eller misstrodda om de berättar. De känner sig generade, skamsna och rädda  på grund av dels själva övergreppet och dels hemlighetsmakeriet. I själva verket är de många offers om aldrig berättar, inte ens som vuxna, för att de fruktar för att inte bli trodda eller för att straffas.

 

NÄR?

När ska man misstänka att ett barn utsatts för sexuellt övergrepp?

Att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp upptäcks oftast genom att barnet själv berättar, oavsiktligt eller målmedvetet. En del barn avslöjar oavsiktligt vad de utsatts för genom att visa upp vuxet sexuellt beteende eller genom att dela med sig av sexuella kunskaper som de egentligen är för unga för att ha. Andra barn kanske ger ett vagt avslöjande eller berättar om övergreppet för en kamrat, som i sin tur berättar för en vuxen. Föräldrar bör vara uppmärk-samma på plötsliga förändringar i barnets beteende så som mardrömmar, att barnet drar sig undan, undviker vissa personer eller platser eller saker, att barnet blir aggressivt, nervöst och /eller har ett olämpligt sexuellt beteende. Sådana beteenden kan tyda på psykologiska svårigheter på grund av sexuella övergrepp och bör därför utforskas.

Barns reaktioner på den person som utsatt dem för sexuella övergrepp är olika. Det är svårt att upptäcka en sexuell övergreppsrelation genom att studera de båda tillsammans. En del barn är ängsliga och/eller undviker förövaren. Andra barn talar i negativa ordalag om förövaren, men uppträder positivt gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid kärleksfulla gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid och kärleksfulla gentemot en förövande förälder eller annan vårdnadshavare. Oavsett om barnets känslor är positiva, negativa eller ambivalenta så ska barnets känslor accepteras. Barn behöver veta att ingen av deras känslor är fel. Att lära ditt barn att skydda sig själv och att upprätthålla ett öppet samtalsklimat inom familjen, kan öka sannolikheten för att ditt barn skulle berätta  om han/hon utsatts för sexuellt övergrepp eller för någon annan svår händelse.

 

HUR?

Hur bör man göra om man misstänker sexuella övergrepp?

Det är naturligt att föräldrar känner smärta, ilska och sorg när de upptäcker att deras barn kanske har blivit utsatt för sexuellt övergrepp. Det viktigaste du som förälder kan göra i den situationen är dock att försöka behålla lugnet. Barn och ungdomar är väldigt känsliga för sina föräldrars reaktioner. Om de ser eller känner hur upprörd och arg en förälder är så kan de bli mycket skrämda och sluta sig inom sitt skal. Förmedla till ditt barn att det är bra att hon/han har berättat. Var noga med att inte säga något som kan uppfattas som om du anklagar ditt barn för det hon/han utsatts för och att betona att det inte är hennes/hans fel. En del barn kan berätta att den sexuella beröringen kändes bra. Det betyder INTE att barnet på något sätt borde känna skuld över att ha tyckt att den sexuella beröringen varit skön. Ibland har barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp själva tagit initiativ till sexuell kontakt med andra vuxna. Även i sådana situationer är det alltid den vuxnes ansvar att sätta lämpliga gränser.

Uppmuntra inte ditt barn till att glömma det som hänt eller att låta bli att prata om det. Å andra sidan är det inte heller hjälpsamt att pressa barnet att berätta mer än hon eller han är beredd att göra. Var istället öppen för att lyssna till vad ditt barn har att berätta eller fråga om. Försök förstå att ditt barn kan ha blandade känslor inför förövaren och inför det som har hänt. Även om du kanske känner att du hela tiden behöver vara nära ditt barn för att skydda henne/honom, så är det viktigt att du inte blir överbeskyddande. Det är viktigt att du bidrar till att familjen kommer in i normala gängor så fort som möjligt igen. Det är också viktigt att inte vara rädd för att visa ömhet eller att vara kroppsligt nära. Ibland är de svårt, speciellt för pappor. Men om man ändrar sitt beteende kan ens barn få intryck av att känslorna inför henne/honom förändrats på grund av det som hänt.

Alla barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp bör genomgå en medicinsk undersökning, inklusive en gynekologisk undersökning. Fastän barn kan känna sig skadade av övergrepp, så är det vanligaste att det inte har några kroppsliga skador. Erfarna läkare kan lugna barn med att deras kroppar är okay

 

VAR?

 Var kan du vända dig för att få hjälp?

Om man misstänker att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, så bör man anmäla det till Socialtjänsten. Man har möjlighet att ringa anonymt. Socialsekreteraren kommer att ställa viktiga frågor om vem som utsatts, vem som kan ha förgripit sig och vad som har hänt. Socialtjänsten kommer att utreda vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. När man misstänker att ett barn utsatts för sexuella övergrepp, så anmäler Socialtjänsten det till polisen. Det är vanligt att barnet blir läkarundersökt och att hon/han får gå i behandling på BUP.

Frågesport

frågesportFRÅGESPORT

Frågesport är ett bra sätt att lära ut regler och undersöka tankar om sexuella övergrepp på ett lekfullt sätt. Kan med fördel kombineras med “dans-stopp”. Sätt på någon musik och när den stängs av ska barnen stå still och gruppledaren ställer en fråga. De får skrika ut svaren och sedan fortsätta dansa. Kan även göras tillsammans med föräldrarna efter delandet. Nedan är exempel på frågor, men fler finns i materialskåpet i grupprummet.

  1. Syns det på barn att någon rört dem på kroppen på ett sätt som vuxna inte får?
  2. Vems fel är det när vuxna rör barn på… eller när vuxna får barn att…? Är det någonsin barnets fel?
  3. Hur känner sig barn när vuxna berömmer dem, säger något bra om dem?
  4. Vad är vanliga känslor och tankar om den som rört en på ett sätt som känns kostigt eller dåligt? eller som fått ett barn att röra en vuxen?
  5. Vad kan ett barn göra om någon rör en på ett sätt som känns konstigt eller dåligt?
  6. Vem kan barnet berätta för?
  7. Varför är det bra att prata jobbiga saker man varit med om?
  8. Vad är bästa sättet att veta hur någon känner sig?
  9. Varför berättar ibland inte barn
  10. Ge exempel på en ”bra, rolig” hemlighet
  11. Ge exempel på en ”dålig, jobbig” hemlighet
  12. Hur känner sig barn när vuxna skriker åt dem?
  13. Om ett barn inte lyssnar eller gör något den inte får – hur kan föräldrar göra?

Okokt/kokt spaghetti

spaghettiOkokt/kokt spaghetti
Spaghetti är en progressiv avslappningsövning som kan fungera bra som en första övning i barngruppen.

Instruktion:
Ni vet spaghetti som är okokt och finns i paketet. Nu ska vi alla pröva att vara som okokt spaghetti. Sträck upp händerna. Försök att riktigt spänna er så går jag (eller annan barnbehandlare) runt och ser till att ni är riktigt okokta. Låt barnen sträcka på sig tills de börjar känna sig utmattade. Nu kokar vi spaghettin, så blir vi allihop kokt spaghetti. Märk hur ni blir mer och mer kokta och avslappnade och tillslut blir som jättekokt spaghetti. Slappna själv av och visa hur du blir mer avslappnad för att tillslut lägga dig på golvet.

Regndansen

regndans

Regndansen Medveten närvaro-övning i grupp

Instruktion:
Nu ska vi göra regndansen. Ställ er i en ring på golvet. Titta på golvet i mitten av cirkeln men var uppmärksam på personen till vänster om er. Du ska härma det personen till vänster gör. Ledaren börjar att gnida handflatorna mot varandra. Deltagarna tar efter, en efter en. När gnuggandet gått varvet runt börjar ledaren knäppa med fingrarna. Detta sprider sig också till höger och runt i ringen.

  • Nästa varv klappar ledaren händerna mot knäna/låren.
  • Nästa varv stampar ledaren med fötterna.
  • När det gått varvet runt går ledaren tillbaka till att klappa på knäna/låren.
  • Nästa varv knäppa med fötterna.
  • Nästa varv gnida handflatorna mot varandra.
  • Sedan står ledaren stilla och väntar in att hela gruppen tystnar.