Kategoriarkiv: Övrigt

Problemlösning

Vissa barn har större svårigheter med problembeteende och kan behöva hjälp med problemlösningsstrategier för att hantera detta.

Strategierna kan även användas för mer vardagliga problem.

Tyvärr har vi inga inskickade övningar. Rekommendation är att söka i annan litteratur.

Bedömningsinstrument

Bedömningsfas:

Under de första mötena med ett barn och dess föräldrar behöver man som behandlare samla in information om många olika livsområden. Generellt för all behandlingsbedömning behöver barnets allmänna livsmiljö och familjerelationer bedömas samt motivation för behandling. Specifikt för traumatiserade barn är att samla in information om barnet är skyddat mot nya trauman, vilka traumaerfarenheter de haft, traumasymtom och olika risk och skyddsfaktorer. Under senare år har det framstått som viktigare och viktigare att också undersöka hur föräldrarna själva uppfattat barnets trauman samt vilka eventuella egna trauman man som förälder bär på.

Ett hjälpmedel för att samla in information på ett strukturerat sätt är frågeformulär. I samband med ett större nationellt projekt avsattes 2014 medel för att utveckla och normera ett antal nya frågeformulär som kan användas fritt. Dessa formulär ligger på denna hemsida. Även en rättnings och normeringsmall finns med som ett separat dokument.

Man bör poängtera att det är viktigt att de barn man misstänker ha blivit utsatta för trauman själva får besvara frågorna om traumaerfarenheter och traumareaktioner. Forskningen har visat att många traumasymtom i huvudsak sker i barnets upplevelsevärld och att föräldrar eller andra vuxna inte uppfattat speciellt mycket av de symtom som barnen själva beskriver.

Redan när man presenterar de traumafokuserade formulären första gången bör man nämna att barnet (upp till 18 år), om det blir aktuellt med behandling, kommer att fylla i liknande formulär vid behandlingsavslut för att man även på så sätt ska kunna se om det skett förbättringar inom olika områden och även om det inte skett förbättringar på vissa områden.

Bedömningsinstrument

Bedömningsinstrument

Frågeformulär till barn och föräldrar är ett bra sätt att komplettera bedömningssamtalen när det finns frågeställningar om trauma och traumatisering.

Det finns flera olika områden som är viktiga att samla in data om för att kunna bedöma om man ska kunna erbjuda traumafokuserad behandling och dessutom ytterligare områden som hjälper till att göra mer korrekta bedömningar vilka områden som bör prioriteras för att öka möjligheter att lyckas med behandlingsinsatserna. Exempel på viktiga områden är hur många olika trauman barnet varit med om, hur mycket traumasymtom barnet har, hur utagerande barnet är, vilka skyddsfaktorer som finns och hur sekundärt traumatiserade föräldrarna är.

Dessa områden och många andra har man frågat om med de nya svenska formulär som ligger på vår hemsida och är fria att använda. Under våren 2015 kommer en datoriserad version av formulären att börja erbjudas till intresserade mottagningar. De 2 stora fördelarna med att patient och föräldrar fyller i formulären på dator/platta är att programmet automaträttar svaren och presenterar dem i lättförståliga diagram samt att mottagningen enkelt kan samla in och utvärdera behandlingsutfallen.

Det finns också möjligheter att låta barn och ungdomar kontinuerligt, ex v varannan vecka, fylla i traumareaktionsformuläret för att på så sätt följa förändringen i mängd traumasymtom över behandling.

Utvärdering

Utvärdering

I samband med att patienten är på väg att avsluta rekommenderas starkt att låta patient och föräldrar fylla i lämpliga formulär, lättast är naturligvis att använda den datoriserade versionen där en korrekt uppsättning formulären genom några knapptryckningar läggs upp. Det är viktigt att kunna ge tillbaka ett mer objektivt mått på behandlingsframgång och också kunna se

 

Trygg plats

TRYGG PLATS

tryggplats

I den här övningen skall vi inte arbeta med jobbiga tankar och minnen. Vi skall träna på att använda vår fantasi för att skapa positiva/behagliga bilder och känslor.

När vi är upprörda, så kan vi föreställa oss en plats som gör att vi känner oss lugna och trygga. Jag kommer nu att be dig att föreställa dig en plats eller scen där du känner dig lugn, trygg och glad. Det kan vara någonting verkligt som du har upplevt och kommer ihåg, kanske från en semester; eller det kan vara någonting som du har hört talas om, kanske från en berättelse; eller det kan vara någonting som du själv hittar på och fantiserar ihop.

Ta några djupa andetag. Blunda och andas normalt. Skapa en bild av platsen där du känner dig säker, lugn och trygg. Föreställ dig att du står eller sitter där. Kan du se dig själv där? Föreställ dig att du ser dig omkring. Vad ser du? Vad ser du nära dig själv? Titta på detaljerna hos det du ser och se vad det är för material. Se de olika färgerna. Föreställ dig att du sträcker ut din hand och rör vid det. Hur känns det? Så, titta längre bort. Vad kan du se omkring dig? Se efter vad som finns på långt avstånd. Försök att se de olika färgerna och formerna och skuggorna. Det här är din speciella plats, och du kan föreställa dig vad du vill ska finnas där. Du känner dig lugn och tillfreds när du är där. Föreställ dig att du har dina bara fötter mot marken. Hur känns underlaget? Gå sakta runt och försök att observera de saker som finns där. Bli varse hur de ser ut och hur de känns. Vad kan du höra för ljud? Kanske det milda ljudet av vinden, eller fåglar, eller havet. Kanske kan du känna värmen från solen i ansiktet? Vilka lukter känner du? Kanske är det doften av hav, eller blommor, eller din favoritmat som kokar på spisen? På din speciella plats kan du se de saker som du vill, och föreställa dig att du ser och rör vid dem, och hör behagliga ljud. Du känner dig lugn och glad.

Föreställ dig nu att någon speciell är hos dig på din plats. (Med mindre barn speciellt, kan detta vara hjälpsamt med en fantasifigur eller en superhjälte). Detta är någon som finns där som en god vän och för att hjälpa dig, någon som är stark och snäll. Den är där bara för att hjälpa dig och den kommer att ta hand om dig. Du känner dig glad över att vara med denna. Den här personen är din hjälpare och den är bra på att klara ut problem.

Se dig om i din fantasi ytterligare en gång. Se dig om ordentligt. Kom ihåg att detta är din speciella plats. Den kommer alltid att vara där. Du kan alltid föreställa dig att du är här när du vill känna dig lugn och trygg och glad. Din hjälpare kommer alltid att vara där när helst du vill att den skall vara där. Förbered dig nu på att öppna dina ögon och på att lämna din speciella plats för tillfället. Du kan återvända dit när nu vill. När du nu öppnar dina ögon känner du dig lugn och glad.

Tankefällor

Tankefällor

Tankefällor händer oss alla! Tankar påverkas av stresspåslag och är ofta automatiserade. Ett första steg att börja jobba med sina tankar är att uppmärksamma dem. Ett visst känsloläge är ofta en första indikation på en tankeprocess.

 

  • Håll utkik efter tankeinnehåll med ”måste”, ”borde”, ”alltid”, ”hela”, ”ingen”, ”annars” – dvs tankar som handlar om ”allt eller inget”.
  • Ett bra sätt att börja notera, utforska och utmana sina tankar är att inta ett s k ”helikopterperspektiv”. Det handlar om att distansera sig från känslan för att kunna observera, acceptera och validera känslan i stället för att agera på den. Det ökar möjligheten att medvetandegöra sina tankar och triggers, dvs vilka tankar ”man går igång på”.

 

Exempel på utforskande frågor som kan vara till hjälp att identifiera tankefällor:

 

  • Har jag hamnat i ett ”allt eller inget”-tänkande?
  • Vilka bevis har jag för att det jag tänker är sant?
  • Kan det finnas någon annan förklaring utom den jag antar? Vilka fakta talar emot min oro?
  • Kan detta vara min egen tolkning, utifrån min egen oro? Finns alla fakta med?
  • Hur skulle någon annan, t ex en vän, tänka?
  • Hur skulle jag tänka om det handlade om en vän till mig?
  • Vad är det värsta som kan hända?
  • Vad är det bästa som kan hända?
  • Vad är det mest realistiska? Vad är sannolikheten för det jag tänker?
  • Om det värsta händer, hur kan jag hantera det?
  • Är det möjligt att min rädsla förstorar upp detta?
  • Är det verkligen så viktigt att hela min framtid vilar på vad som händer?
  • Är jag 100% säker på att detta kommer få så katastrofala konsekvenser?
  • Underskattar jag min/andras kompetens?
  • Överskattar jag svårigheterna?
  • Är mina krav och förväntningar realistiska?

 

Dessutom:

– Hur många gånger har jag tänkt så här egentligen? Har det inträffat att mina tankar visat sig vara sanna? I så fall: a) hur ofta? b) jämfört med hur ofta jag har oroat mig?

– Hur trovärdiga är katastroftankar under stress? Drar jag förhastade slutsatser utifrån de känslor som dominerar mig just nu?
– Vilken nytta gör det att jag oroar mig?
– Om jag inte oroade mig – vad skulle jag använda energin till då?

 

Utforskandet kan leda till alternativa hypoteser om verkligheten som man sedan kan pröva! Besannades mina farhågor eller blev utfallet annorlunda?

Informationsblad om sexuella övergrepp mot barn

Informationsblad om sexuella övergrepp mot barn

VAD?

Vad är sexuella övergrepp mot barn?

Sexuella övergrepp mot barn definieras ofta som kontakt mellan ett barn och en vuxen där barnet används för sexuell stimulering. Sexuella övergrepp kan också begås av en person som är under 18 år, där personen antingen är betydligt äldre än offret eller är i en annan maktposition gentemot det andra barnet. För det mesta innebär sexuella övergrepp direkt fysisk kontakt. Ibland stimuleras en sexualförövare av att exponera sig själv, dvs blotta sitt könsorgan, inför ett barn, eller att titta på eller filma ett barn som tar av sig sina kläder.

 

Barn lockas ofta in  i sexuella övergrepp genom ett lekfullt manipulerande (”det här är vår speciella hemlighet….”) eller genom mutor såsom pengar , godis och olika förmåner. Ibland blir de trakasserade eller hotade. Mera sällan använder sig förövaren av fysiskt tvingande eller av våld. Det  är viktigt att komma ihåg att vare sig barnet blir fysiskt skadat eller inte, tycker om den sexuella beröringen eller inte, så är sexuella handlingar begångna av en vuxen eller ett barn som är betydligt äldre, alternativt är i en annan maktposition gentemot det andra barnet, sexuella övergrepp.

 

Vad kan man göra för att förhindra sexuella övergrepp mot barn?

Det är först och främst viktigt att man som förälder har en öppen kommunikation med sitt barn. Det är vidare viktigt att barn får åldersadekvat information om sex och om sexuella övergrepp. Barn behöver få lära sig att de bestämmer över sina kroppar och att de har rätt att säga nej när de inte vill att någon rör vid dem. De behöver få veta att de kan berätta för en vuxen om någon tagit på deras kroppar på ett sätt som de tänker inte är okay. Ungdomar behöver dessutom lära sig hur man kan undvika riskfulla platser eller situationer när de är utan förälders eller annan vuxens uppsikt.

 

Det är dock viktigt  att komma ihåg att det kan vara mycket svårat för ett barn eller en ungdom att förhindra eller berätta om sexuella övergrepp. Därför ska man aldrig klandra barnet eller ungdomen för att inte ha hindrat eller för att ha väntat med att berätta om övergreppet. Många barn väljer att aldrig berätta att de utsatts för sexuella övergrepp. De flesta barn väljer att vänta med att berätta.

 

Det ära också viktigt att komma ihåg att föräldrar inte kan bevaka eller ha uppsikt över sina barn hela tiden. Det innebär att vad du än gör, så har du inte möjlighet att garantera att ditt barn aldrig blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Alltså ska du som icke-förövande förälder inte anklaga dig själv ifall ditt barn blir sexuellt utnyttjat. Det mest hjälpsamma är att man istället ser till att ens barn får den hjälp som hon/han behöver.

Vilka konsekvenser har sexuella övergrepp för barnet?

Barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan reagera på många olika sätt. På vilket sätt och hur starkt de reagerar beror på ålder, personlighet, relationen till förövaren, omständigheterna kring övergreppet och på hur familjen reagerar på avslöjandet. Barn kan få symtom som tyder på oro, stress såsom sängvätning, mardrömmar, svårigheter i skolan eller att rymma hemifrån. De kan också få symtom som är mer typiska vid sexuella övergrepp såsom ett sexualiserat språk, sexualiserade lekar, ett sexuellt beteende som inte är åldersadekvat och rädsla för speciella situationer eller människor som påminner dem om övergrepp.

När övergrepp har avslöjats och stoppats, återgår vissa barn till sitt normala beteende och visar inte längre några speciella symtom. Nära anhörigas skydd och stöd är mycket viktigt för att hjälpa barn att återgå till det normala. En del barn har emellertid symtom som finns kvar långt efter det att övergreppen har upphört. Det är viktigt att man gör en psykologisk bedömning av barnet och att hon/han får behandling vid behov.

Kognitiv beteendeterapi passar såväl barn som har utsatts för sexuella övergrepp som deras ickeförövande föräldrar. Terapin ska anpassas till barnet så att hon eller han får hjälp med sina svårigheter och till föräldrar så att de får hjälp att hantera sina tankar och känslor inför att deras barn utsatts för övergrepp.

De är viktigt att veta att forskningen upprepade gånger visat att den enskilt viktigaste faktorn för att påverka barns mentala tillfrisknande efter övergrepp är föräldrars, eller annan närstående vuxens, förmåga att stötta barnet. Med ett sådant stöd och med barnpsykiatrisk behandling har barn som utsatts en stor möjlighet att kunna må psykiskt väl och ha en tro på framtiden.

VEM ?

Vem utsätts för sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp mot barn sker inom alla sociala klasser, kulturella och religiösa grupper. Både pojkar och flickor kan utsättas. Det är inte en väldigt ovanlig händelse.

 

Vem förgriper sig sexuellt på barn?

Det är främst män men också kvinnor som förgriper sig på barn. Sexualförövarna är oftast inte ”snuskiga gubbar” eller en främmande person. De är oftast inte uppenbart psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda. Faktum är att sexualförövaren oftast är någon som barnet känner väl och litar på. Det är vanligt att det är en familjemedlem (och då främst en far, styvfar eller syskon) eller en jämnårig bekant. Det finns ingen tydlig beskrivning eller definition av en sexualförövare eller något säkert sätt att upptäcka en potentiell förövare. Det är därför svårt att tro att en person som man litar på faktiskt är kapabel att förgripa sig sexuellt på ett barn.

 

 

VARFÖR?

 

Varför sker sexuella övergrepp?

Trots att frågan om varför sexuella övergrepp sker ofta ställs av barn som utsatts och deras föräldrar, så finns det inte något enkelt svar. Det viktigaste att komma ihåg är att man aldrig kan skylla övergreppen på den som utsatts eller på den icke-förövande föräldern. Ansvaret för övergreppen ligger uteslutande på förövaren, oavsett vilka problem som ligger bakom hans/hennes övergreppsbeteende.

 

Det är av yttersta vikt att vi förmedlar vad vi vet angående sexuella övergrepp mot barn. Vi behöver i vårt samhälle bli mer medvetna om allvaret med och förekomsten av det här problemet, och vi måste utöka de förebyggande insatserna.

 

Varför berättar inte barn om sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp sker nästan uteslutande när ett barn är ensamt med en förövare. För att kunna fortsätta förgripa sig sexuellt på barnet, så är förövaren beroende av att barnet håller det hemligt. Det kan förekomma direkta hot om våld mot barnet eller barnets förälder/rar. Ofta  förleds barn att tro att övergreppet är deras eget fel och att det är de som kommer att få skulden, bli avfärdade eller misstrodda om de berättar. De känner sig generade, skamsna och rädda  på grund av dels själva övergreppet och dels hemlighetsmakeriet. I själva verket är de många offers om aldrig berättar, inte ens som vuxna, för att de fruktar för att inte bli trodda eller för att straffas.

 

NÄR?

 

När ska man misstänka att ett barn utsatts för sexuellt övergrepp?

Att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp upptäcks oftast genom att barnet själv berättar, oavsiktligt eller målmedvetet. En del barn avslöjar oavsiktligt vad de utsatts för genom att visa upp vuxet sexuellt beteende eller genom att dela med sig av sexuella kunskaper som de egentligen är för unga för att ha. Andra barn kanske ger ett vagt avslöjande eller berättar om övergreppet för en kamrat, som i sin tur berättar för en vuxen. Föräldrar bör vara uppmärk-

samma på plötsliga förändringar i barnets beteende så som mardrömmar, att barnet drar sig undan, undviker vissa personer eller platser eller saker, att barnet blir aggressivt, nervöst och /eller har ett olämpligt sexuellt beteende. Sådana beteenden kan tyda på psykologiska svårigheter på grund av sexuella övergrepp och bör därför utforskas.

 

Barns reaktioner på den person som utsatt dem för sexuella övergrepp är olika. Det är svårt att upptäcka en sexuell övergreppsrelation genom att studera de båda tillsammans. En del barn är ängsliga och/eller undviker förövaren. Andra barn talar i negativa ordalag om förövaren, men uppträder positivt gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid kärleksfulla gentemot honom eller henne. Ytterligare andra barn förblir väldigt fästa vid och kärleksfulla gentemot en förövande förälder eller annan vårdnadshavare. Oavsett om barnets känslor är positiva, negativa eller ambivalenta så ska barnets känslor accepteras. Barn behöver veta att ingen av deras känslor är fel. Att lära ditt barn att skydda sig själv och att upprätthålla ett öppet samtalsklimat inom familjen, kan öka sannolikheten för att ditt barn skulle berätta  om han/hon utsatts för sexuellt övergrepp eller för någon annan svår händelse.

 

 

 

HUR?

 

Hur bör man göra om man misstänker sexuella övergrepp?

Det är naturligt att föräldrar känner smärta, ilska och sorg när de upptäcker att deras barn kanske har blivit utsatt för sexuellt övergrepp. Det viktigaste du som förälder kan göra i den situationen är dock att försöka behålla lugnet. Barn och ungdomar är väldigt känsliga för sina föräldrars reaktioner. Om de ser eller känner hur upprörd och arg en förälder är så kan de bli mycket skrämda och sluta sig inom sitt skal. Förmedla till ditt barn att det är bra att hon/han har berättat. Var noga med att inte säga något som kan uppfattas som om du anklagar ditt barn för det hon/han utsatts för och att betona att det inte är hennes/hans fel. En del barn kan berätta att den sexuella beröringen kändes bra. Det betyder INTE att barnet på något sätt borde känna skuld över att ha tyckt att den sexuella beröringen varit skön. Ibland har barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp själva tagit initiativ till sexuell kontakt med andra vuxna. Även i sådana situationer är det alltid den vuxnes ansvar att sätta lämpliga gränser.

 

Uppmuntra inte ditt barn till att glömma det som hänt eller att låta bli att prata om det. Å andra sidan är det inte heller hjälpsamt att pressa barnet att berätta mer än hon eller han är beredd att göra. Var istället öppen för att lyssna till vad ditt barn har att berätta eller fråga om. Försök förstå att ditt barn kan ha blandade känslor inför förövaren och inför det som har hänt. Även om du kanske känner att du hela tiden behöver vara nära ditt barn för att skydda henne/honom, så är det viktigt att du inte blir överbeskyddande. Det är viktigt att du bidrar till att familjen kommer in i normala gängor så fort som möjligt igen. Det är också viktigt att inte vara rädd för att visa ömhet eller att vara kroppsligt nära. Ibland är de svårt, speciellt för pappor. Men om man ändrar sitt beteende kan ens barn få intryck av att känslorna inför henne/honom förändrats på grund av det som hänt.

 

Alla barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp bör genomgå en medicinsk  undersökning, inklusive en gynekologisk undersökning. Fastän barn kan känna sig skadade av övergrepp, så är det vanligaste att det inte har några kroppsliga skador. Erfarna läkare kan lugna barn med att deras kroppar är okay.

 

VAR?

 

Vart kan du vända dig för att få hjälp?

Om man misstänker att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, så bör man anmäla det till Socialtjänsten. Man har möjlighet att ringa anonymt. Socialsekreteraren kommer att ställa viktiga frågor om vem som utsatts, vem som kan ha förgripit sig och vad som har hänt. Socialtjänsten kommer att utreda vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. När man misstänker att ett barn utsatts för sexuella övergrepp, så anmäler Socialtjänsten det till polisen. Det är vanligt att barnet blir läkarundersökt och att hon/han får gå i behandling på BUP.

 

Time-Out

TIME-OUT                                                                                                                       

Syftet med TIME-OUT är att:

  1. Avbryta barnet i det oönskade beteendet vilket möjliggör att barnet kan återfå kontrollen över sina känslor och beteenden.

 

  1. Beröva barnet möjligheten att få någon form av uppmärksamhet

 

Grundförutsättningar:

Den plats där barnet skall vara under Time-out tiden ska vara på den mest tysta och stimulansfattig platsen i hemmet. Barnets eget rum brukar därför sällan vara den bästa platsen eftersom det ex brukar finnas en hel del saker som barnet gillar att hålla på med. Time-out tiden ska endast vara i 1 minut för varje år som barnet är gammalt ex en

7-åring ska ha Time-out i 7 minuter.

 

TIME-OUT steg för steg:

  1. Det första du som förälder behöver göra är att förklara för ditt barn hur time-out proceduren går till innan du använder den första gången (på ett sätt så att barnet kan förstå det utifrån sin ålder och den egna utvecklingen).

 

  1. Om barnet håller på med ett oönskat beteende ber du barnet med lugn röst att sluta med beteendet ex ”Snälla, sluta sparka på dörren” istället för att bara säga ”Sluta” eller ”Lägg av”.

 

  1. Om barnet slutar med beteendet så behöver du inte fortsätta med de nedanstående punkterna utan berömma barnet.

Om barnet fortsätter med det oönskade beteendet påminner du barnet med lugn            röst att det får time-out om inte beteendet slutar ex. ”Om du inte slutar sparka på      dörren får du time-out”.

 

  1. Om barnet inte slutar trots detta följer du lugnt och bestämt med barnet till time-out platsen (som du redan har valt ut) utan några vidare kommentarer. Du lämnar barnet på time-out platsen.

 

  1. När barnet har slutat skrika, banka mm och lugnat ned sig sätter du tidtagaruret, på ex 7 minuter om du har en 7- åring.

 

  1. När den bestämda tiden har passerat hämtar du barnet på time-out platsen och fortsätter med någon vanlig aktivitet.

 

  1. Om barnet efter time-out har ett önskvärt beteende ge då barnet positiv uppmärksamhet på olika sätt. Viktigt att du ex inte är arg, irriterad eller sur eftersom syftet är att barnet ska lära sig att om jag beter mig ”bra” så får jag positiv uppmärksamhet och beter jag mig ”dåligt” får jag time-out d.v.s. ingen uppmärksamhet. Generellt tänk på att i vardagen göra saker som barnet tycker är roligt och ge beröm!

Framtida säkerhet och skydd, vet dina barn om…

Tolv frågor ( ur ” Protecting the gift ” av Gaven De Becker )

Vet dina barn om…

  1. Att de ska ta sina känslor på allvar – om någon får dem att känna sig obekväma är det en viktig signal

 

  1. Att du ( föräldrar och andra vuxna ) klarar av att höra om deras upplevelser, även om de varit med om svåra saker

 

  1. Att det är OK att avvisa och säga emot människor

 

  1. Att det är OK att vara bestämd

 

  1. Hur de ska be om hjälp

 

  1. Hur de ska välja vem de ska be om hjälp

 

  1. Hur de ska beskriva faran

 

  1. Att det är OK att slå, till och med att skada, någon om de tror att de är i fara, och att du stöttar dem i allt de gör när de känner sig obekväma eller rädda

 

  1. Att det är OK att vara högljudd, att skrika och springa.

 

  1. Att om någon försöker tvinga dem att följa med ska de skrika ” Det här är inte min pappa ”( därför att de som ser ett barn skrika och bråka utgår ifrån att den vuxne som är med barnet är en förälder )

 

  1.  Att om någon säger åt dem att inte skrika DÅ SKA de skrika. Om någon säger åt dem att inte berätta DÅ SKA de berätta

 

  1. Att de ska göra starkt motstånd om någon de inte känner försöker få dem att följa med någonstans, särskilt om någon försöker övertala dem