Kategoriarkiv: Bearbetningsfas

Bearbetningsfas

Bearbetningsfas

Bearbetningsfasen syftar till att bryta kopplingen det drabbade barnet gjort mellan tankar, triggers, samtal och andra påminnelser om traumahändelsen från överväldigande känslor såsom skräck, hjälplöshet, skam och ilska samt minska undvikande och överspändhet. Ett ytterliggare syfte är att integrera traumahändelsen i barnets hela livsberättelse så att minnet bara blir ett av alla minnen av händelser barnet varit med om.

Olika kognitiva övningar

  • Detektiv- samla bevis. Fråga barnet hur starkt det tror på tanken X (0-10, el 0-100) Skriv ned. Fråga därefter vilka bevis barnet har för att X stämmer. Skriv ned. Därefter vilka motbevis finns för att X inte stämmer dvs vilka argument talar emot att X verkligen stämmer (sö info, fråga andra i familjen, läsa bok om ämnet). Be barnet skatta hur mycket det tror på sina motbevis. Fråga barnet om det utifrån sina bevis och motbevis kan komma fram till en alternativ tanke d.v.s finns det någon annat sätt att se på det? Kanske det finns en mer balanserad mening som summerar bevis och motbevis. Ex fråga barnet hur någon den verkligen litar på skulle säga om tanken X. Barnet får sedan skatta hur starkt den tror på den alternativa tanken för att jämföra med hur det var i början.
  • Beteendeexperiment: Ex om barnet blev sexuellt upphetsad när det blev utsatt för sö vilket ofta kan vara svårt att förstå logiskt för ett barn. Göra ett experiment som en forskare.  Börja med och skriv ned tanken X som barnet vill testa om den stämmer ex jag kan styra min kropps reaktioner. Hur mycket tror du på tanken (0-100 eller 0-10). Hur ska vi kunna testa om din tanke X stämmer. Vi vill inte utsätta dig för fara utan experimentet ska ske på ett säkert sätt. Ts förslag är att prova hur kroppen reagerar i ett annat sammanhang ex skära lök. Fråga barnet vad det tror kommer hända om det skär löken om man utgår ifrån att man kan styra hur kroppen regerar dvs jag kommer inte börja gråta när jag skär löken. Barnet skär lök (får ej ha linser i eftersom det kan påverka). Gå igenom resultatet och slutsatsen man kan dra utifrån experimentet och hur mycket barnet tror på tanken X.
  • Kontinuum teknik: för att lösa upp ”allt eller inget tänkande” Ex processa tanken ”mitt liv är förstört p.g.a. sö. Rita en linje 0 år fram tills idag och skriv in antal år av sö  = ”. Rita upp resten av livet ca fram till 80 år och prata kring detta. Skillnaden på antal år och vad göra med de år som är kvar av livet.

___sö 7år ________________________________________________

0år                                                 50 år                                90 år

 

_____________________________________________________

Förlorare                                                                               Vinnare

Vad är en förlorare?                                        Vad är en vinnare?

Barnet placerar in sig själv och andra på linjen

 

Sex                                                                  Sexuella övergrepp

Hur är en ömsesidig sexrelation?                Vad är sexuella övergrepp?

 

  • Nu och då rollspel: I denna övning ska barnet gå tillbaka i tid och ge sig själv råd/tips kring vad skulle kunna gjort innan och/eller efter traumat. Terapeuten spelar antingen spela barnets dåtids jag eller barnet/ungdomen spelar båda delarna.

 

  • Pratshow: Barnet tar rollen som rådgivande pratshows värd/värdinna eller radiopsykolog. Terapeuten (och/eller andra familjemedlemmar) intar roller av personer som människor som ringer in kopplat till sina egna erfarenheter ifrån traumat. Viktigt att täcka in de områden som barnet/ungdomen själv kämpar med.

 

Bästa kompisrollspel

Bästa kompisrollspel

 Hur skulle du hjälpa din bästa kompis att arbeta med dessa störande tankar?

 

  1. Sex är äckligt.
  2. Ingen skulle vilja gifta sig med mig om det kom fram att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp.
  3. Jag behöver gå i behandling därför att jag är galen.
  4. Det är mitt fel att min familj bor på olika håll och inte har kontakt.
  5. Min bror berättade om det sexuella övergreppet och nu pratar alla om det. Jag tycker det är pinsamt t o m att gå in i skolans matsal.
  6. Han skulle inte ha tafsat på mig om jag inte hade suttit i hans knä med bara nattlinnet på mig.

Ansvarspaj

  • Ansvars paj: Vid tankar såsom ”det var mitt fel” kan man göra övningen Ansvarspaj. Börja genom att fråga barnet om det är beredd att göra en ”ansvars paj”. M a o undersöka den tanke som man som behandlare vill ifrågasätta. Övningen kan användas både före traumaberättelsearbetet och efter. Om man beslutar sig för att använda den innan traumaberättelsen bör mycket arbete görs för att barnet inte ska känna skuld på en känslomässig nivå som är svårt för behandlaren och barnet att benämna och hantera korrekt innan barnet gjort sin traumaberättelse.
  • Förklara för barnet att man ska ta reda på ”hur stor del av pajen som är ditt ansvar och om det finns andra som också har ett ansvar”.
    • Börja med att först göra en lista med personer som har bidragit till att du blev utsatt sexuellt. Terapeuten frågar vad det är som gör att barnet tycker att varje person bär ett ansvar som skrivs bredvid personens namn. Sedan får barnet skatta hur många procents ansvar varje person har.
    • Be barnet rita en rund ring på ett större papper och rita in varje persons procent av ansvar i cirkeln.
    • Ställ nyfikna och accepterade frågor till barnen som:
      • När du nu tittar på ansvarspajen vad tänker du då om ditt ansvar nu i jämförelse med innan?
      • Är du beredd att fortsätta arbeta vidare med de procent som är kvar?
    • Syftet är inte att få barnet att helt sluta känna skuld utan snarare att påbörja en process av att inte vara säker på att tidigare skuld/ansvarsföreställningar är helt sanna. Gör gärna flera olika typer av övningar med de kognitiva förvrängningarna som barnet bedöms ha.

In Vivo Exponering Övning

In Vivo Exponering Övning:

Gå igenom med barnet vad In Vivo exponering är för något. Exemplifiera gärna med något som passa för barnen. Många kan förstå spindelfobi träning mm och då är det lätt att göra paralleller med traumatriggers.

In Vivo exponering kan man använda när barnet blir rädd/får ångest för ofarliga situationer (undviker & generaliserar) som exempelvis

  • Sova i sin egen säng
  • Gå till skolan
  • Höra ordet ”knulla”
  • Gynekologisk undersökning

Naturligtvis är det extra viktigt att undersöka att det verkligen är en ofarlig situation för just det här barnet. En grupps som kan vara extra svår att hjälpa är misshandlade barn som reagerar på snabba kroppsrörelser.

Börja med att förklara teorin bakom med avsensibilisering och att hjärnan skapar nya kopplingar. Frivilligheten är grundläggande.

  • Förstå att man måste fullfölja om man börjar
  • Förklara ångestkurvan. Det jobbiga behöver gå ner till ca ½ innan man avbryter
  • Involvera alla viktiga personer och bedöm att det är rimligt att alla kan delta
  • Göra en hierarki med små steg i taget, välj praktiskt genomförbara saker

Gemensamt samtal

Gemensamma Samtal Traumaberättelsen

Förberedelser Föräldern

  • Föräldern hört T läsa berättelsen
  • Föräldern getts möjlighet att reagera
  • Föräldern känslomässigt klarar att höra
  • Föräldern övat på att ge respons på ett stöttande sätt
  • Vad terapeuten behöver fråga föräldern om:
    • Vad tror du ditt barn behöver höra för att kunna läsa upp sin berättelse?
    • Vad behöver du göra om det blir svårt att höra berättelsen?
    • Vad behöver du från mig?
    • Vilka frågor har du till ditt barn?
    • Ditt barn har frågor – Vad tror du han/hon behöver höra?

Barnet

Vad terapeuten behöver fråga barnet om:

  • Vad behöver du för att kunna läsa upp berättelsen? – Vilka färdigheter behöver barnet använda? Vad behöver barnet från terapeuten?
  • Vilka frågor behöver/vill du ställa till dina föräldrar?
  • Vad behöver du höra från dina föräldrar?

Kognitivt processande

Kognitivt processande

När barnet gjort klart traumaberättelsen inleds arbetet med att bearbeta eventuella felaktiga och ohjälpsamma tankar i berättelsen. Det kan handla om att barnet tar på sig skuld, har tankar på att den skulle kunnat hindra det inträffade, att kroppen är förstörd för alltid, att världen är en farlig plats och att det nu är mycket större risk att hemska saker skall hända igen och så vidare. Behandlaren får hjälpa barnet med att identifiera, undersöka och korrigera/ersätta kognitiva felslut med mer hjälpsamma tankar vilket kan göras med olika kognitiva metoder såsom sokratiska frågor, ansvarspaj med flera.

Kognitivt processande efter traumaberättelsen – Steg för steg

Behandlaren läser igenom barnets traumaberättelserna själv inför nästa besök

Behandlaren noterar vilka ohjälpsamma tankar/kognitiva förvrängningar det finns i traumaberättelserna

Behandlaren funderar ut olika sätt som barnet kan börja kognitivt processa dessa och vad ett realistiskt mål skulle kunna vara

När behandlaren träffar barnet läser de igenom traumaberättelsen mening för mening och letar efter ohjälpsamma tankar/tankar som stör/bråkar/ger barnet ett lidande i NU TID. Behandlaren berömmer de som ändrats under vägen (ev till kapitlet vad jag lärt mig i behandling)

Väljer ut de som stör/bråkar/ger barnet ett lidande

Behandlaren ställer sokratiska frågor och/eller ger en instruktion undersöka/arbeta med tanken genom olika tekniker

Exempel på vad barn kan skriva om vad de lärt sig i sin behandling. Bra att sätta upp på anslagstavla eller liknande på mottagningen

Jag kom till behandling för att min moster hade utsatt mig för sexuella övergrepp.  Jag brukade känna mig rädd och smutsig.  Nu vet jag att det inte är något fel på min kropp. Jag vet inte varför moster gjorde så mot mig, men att det var hon som gjorde fel och att det inte var mitt fel.

Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra för att få ett slut på övergreppen. Det kändes som om jag inte gjorde någonting, men det gjorde jag. Jag berättade för min mamma och skrev en bok om vad som hänt.  Det är jag stolt över.

Om något liknande någonsin händer dig, så säg nej och berätta för någon vuxen som du litar på. Om det är svårt att säga nej, så berätta för någon. Det är det viktigaste. Berätta för någon du litar på.

 

 

 

 

 

 

Pia Enderby och Michael Larsson, BUP-Elefanten

Traumaberättelse

Traumaberättelse

Under traumaberättelsen uppmuntras barnet att under flera sessioner och med mer och mer detalj beskriva vad det var med om före, under och efter traumat samt vad det tänkte och kände. En viktig uppgift för behandlaren är att exponeringen sker gradvis och att varje steg i berättelsen är svårare än det förra men inte så svårt att barnet inte klarar av det. Till sin hjälp kan behandlaren använda sig av känslotermometern eller andra verktyg där barnet får skatta sitt obehag och förmåga att klara av situationen.

Innan man går in i själva berättelsen är det viktigt att både barn och föräldrar har förstått rationalen och fått en förklaring till varför man skall göra något som kan kännas så jobbigt. Föräldrar och äldre barn kan få en mer teoretisk rational medan det för yngre barn kanske bättre passar med olika former av metaforer såsom sårmetaforen, vad man behöver göra när man fått en sticka i fingret, liknelsen vid att kliva ned i varmt eller kallt vatten med flera.

Traumaberättelsen genomförs vanligen med att barnet får skapa en bok om traumahändelsen. Inledningsvis kan barnet få träna på ett neutralt ämne eller att man tillsammans läser en bok om ett barn som varit med om något svårt. Därefter får barnet börja berätta medan behandlaren fungerar som en sekreterare och skriver ned allt vad barnet säger och hela tiden fyller på berättelsen med de detaljer barnet ger. Behandlaren är uppmärksam på eventuella undvikanden och ber barnet berätta mer och mer till dess att detaljer om tankar, känslor, särskilda förnimmelser osv lagts till och barnet upplever händelsen som uttömd och det inte finns mer att minnas eller berätta. Ett sätt att skapa ett sammanhang i berättelsen är att använda sig av olika kapitel vilka kan utgå från en tidslinje/livslinje och/eller att man väljer de svåraste av flera traumatiska erfarenheter. Viktigt är dock att man i traumaberättelsen inte undviker och att man alltid får med den händelse barnet uppfattar som svårast och som det skattat högst obehag kring. Efter att själva traumaberättelsen gjorts klart ombeds barnet att berätta vad det lärt sig av arbetet och vad som är annorlunda nu jämfört när traumat hände och innan behandlingen inleddes.

Medan barnet arbetar med traumaberättelsen är det också angeläget att förbereda föräldern för tillfället då barnet skall dela berättelsen med föräldern. Detta kan komma att innebära ett gradvis exponeringsarbete för föräldrarna själva vilket kan göras genom att föräldern under sin enskilda samtal får ta del av berättelsen medan den växer fram. Att föräldern bemöter barnet respektfull, stöttande och uppmuntrande är överlag viktigt men särskilt delningen behöver bli en positiv upplevelse för barnet varför det faller ett stort ansvar på behandlaren för att förbereda föräldern.

In vivo exponering

Dockteater

dockteater

Dockteater är ett kraftfullt redskap för att hjälpa barnen att prata kring känslor och tankar kring SÖ men kan även fungera som in vivo exponering.

Det är bra att börja med enkla allmänna dockteatrar t.ex. om föräldrar som skäller och är dumma för att senare skapa mer avancerade teatrar som mer liknar upplevelser som barnen varit med om och slutligen låta barnen själva göra en teater tillsammans med barnbehandlaren.

Börja gärna med dockteater efter att kroppsregler presenterats och låt barnen säga till eller räcka upp handen när en docka bryter mot en kroppsregel. Efter att gruppen diskuterat känslor kan barnen få svara på hur dockorna känner sig. Efter att gruppen diskuterat tankar kan även tankar byggas in så att barnen även får berätta hur dockorna kan känna sig.

NoNo och den hemliga kramen

nono

 

 

 

 

 

 

NoNo och den hemliga kramen är en fin berättelse för att lära barn om känslor kring trauma och bra och dåliga hemligheter.

Berättelsen är i innehåll liknande Vilda säger Nej!

Sagan kan berättas av en av barnbehandlarna för barnen i gruppen och sedan ges som hemläxa för föräldrarna att läsa för barnen mellan grupptillfällena.