Ansvars paj: Vid tankar såsom ”det var mitt fel” kan man göra övningen Ansvarspaj. Börja genom att fråga barnet om det är beredd att göra en ”ansvars paj”. M a o undersöka den tanke som man som behandlare vill ifrågasätta. Övningen kan användas både före traumaberättelsearbetet och efter. Om man beslutar sig för att använda den innan traumaberättelsen bör mycket arbete görs för att barnet inte ska känna skuld på en känslomässig nivå som är svårt för behandlaren och barnet att benämna och hantera korrekt innan barnet gjort sin traumaberättelse.
Förklara för barnet att man ska ta reda på ”hur stor del av pajen som är ditt ansvar och om det finns andra som också har ett ansvar”.
Börja med att först göra en lista med personer som har bidragit till att du blev utsatt sexuellt. Terapeuten frågar vad det är som gör att barnet tycker att varje person bär ett ansvar som skrivs bredvid personens namn. Sedan får barnet skatta hur många procents ansvar varje person har.
Be barnet rita en rund ring på ett större papper och rita in varje persons procent av ansvar i cirkeln.
Ställ nyfikna och accepterade frågor till barnen som:
När du nu tittar på ansvarspajen vad tänker du då om ditt ansvar nu i jämförelse med innan?
Är du beredd att fortsätta arbeta vidare med de procent som är kvar?
Syftet är inte att få barnet att helt sluta känna skuld utan snarare att påbörja en process av att inte vara säker på att tidigare skuld/ansvarsföreställningar är helt sanna. Gör gärna flera olika typer av övningar med de kognitiva förvrängningarna som barnet bedöms ha.
